Danny Lam synliggör vardagsrasism
Gärna utbildare. Absolut nätaktivist. Men att han genom sin kamp mot orättvisor också börjar bli en offentlig person har Danny Lam svårt att ta in. Trots att hans Instagramkonto TNKVRT snart når mäktiga 200 000 följare.
Text: Camilla Adolfsson, Foto: Ellika Henrikson
Många faller för frestelsen att googla sig själva. Men inte Danny Lam. Han knappar aldrig in sitt eget namn i sökfältet. Inte heller brukar han kolla upp vad folk skriver om Instagramkontot TNKVRT (läs tänkvärt), som han så framgångsrikt driver sedan fem år tillbaka.
Det handlar förstås om självbevarelsedrift och att hålla sig borta från hat och hot. Något som i praktiken är nästan omöjligt för den som gör sin röst hörd i sociala medier. Danny berättar att han har fått sin beskärda del. Att det till och med har skapats hatkonton vars främsta syfte är att håna och parodiera TNKVRT.
− Just det, försöker jag se som en komplimang. När någon får för sig att ägna sin tid åt mitt konto på det sättet, måste det betyda att det jag gör faktiskt spelar någon roll, säger han.
Vad är det då Danny Lam gör? Som provocerar några få, men gillas av desto fler.
Till en början handlade det främst om att synliggöra vardagsrasism och utanförskap. Men också att sätta fokus på ”mellanförskap”, som han kallar sin egen erfarenhet av att vara född i Sverige, men ha ett asiatiskt utseende och föräldrar från Vietnam.
− Jag är inte tillräckligt svensk. Inte tillräckligt vietnamesisk. Mina föräldrar kom hit som krigsflyktingar när de flesta vietnameser tog sig till USA. Jag och min lillebror var de enda barnen med asiatiskt utseende på hela skolan, säger Danny.
Blev en del av problemet
Vi backar bandet och landar i den skånska myllan. I ett litet samhälle utanför Helsingborg. Det är tidigt 2000-tal och Danny går i grundskolan. Han vill så gärna passa in, vara lika svensk som alla andra. Han skäms över hur han ser ut och han vill inte ta med kompisar hem. Där pratas ett främmande språk. Det finns buddastatyer. Dofterna är annorlunda och han får alltid svara på frågor om vad det är som luktar konstigt.
− Så, i stället för att vara utanför blev jag en del av problemet. Jag var utsatt, men också den som utsatte andra. Drog rasistiska skämt och ramsor om att vara kines. Jag var mån om att smälta in och distanserade mig från andra icke-vita barn, säger han.
Numera bor han i Göteborg. När vi inför intervjun sms:ar om var vi ska ses föreslår Danny ett kafé på Avenyn, bara ett stenkast från företaget där han jobbar som it-konsult. UX-designer för att vara mer exakt.
− Drömmen var att bli spelutvecklare. Men när jag läste it-programmet på Chalmers insåg jag att programmering var alldeles för svårt för mig. I stället inriktade jag mig på interaktionsdesign och UX. Det passade mig bättre att få kombinera min kreativitet med teknik, beteendevetenskap och psykologi, säger Danny.
UX står för ”user experience” och handlar om att skapa användarvänliga it-lösningar. Det märks att han är duktig på sitt jobb och troligen har hans kunskaper på området bidragit till framgångarna med TNKVRT. Det är helt enkelt proffsigt gjort. Tydligt och tillgängligt på ett sätt som gör det svårt att greppa att det bara är Danny som driver kontot. Här finns ingen redaktion, inga anställda. Han gör rubbet själv, vid sidan av heltidsjobbet.
− Det är nog därför jag brukar tycka om att bli intervjuad. Det ger mig tid att stanna upp och reflektera över vad jag håller på med. Annars går allt så snabbt, säger han.
En andra chans
Flytten till Göteborg beskriver han som att ha fått en andra chans. En omstart direkt efter gymnasiet. Danny började plugga, lärde känna nya människor och fick vänner som uppmärksammade honom på att han ibland fällde rasistiska och sexistiska kommentarer.
− Jag hade en blogg med roliga memes och sexistisk jargong. Det var en killkompis som sa ”jag tycker att det här är jätteobjektifierande”. Just då kände jag mig attackerad, men det väckte en tanke. Att kritiken kom från en vän fick mig att lyssna, säger han.
Danny ville lära sig mer. Först om feminism. Sedan om antirasism. Plötsligt insåg han att rasism inte enbart var sådant han läst om i historieböckerna, som nazism och Ku Klux Klan. Jargongen i barndomens klassrum upphörde att vara självklar.
Han förstod att han själv hade varit utsatt för en hel del vardagsrasism under uppväxten. Saker han trodde var normala. Som han aldrig hade ventilerat med någon, inte ens med sina föräldrar.
− Jag kände alltid att jag inte fick klaga. Mina föräldrar hade varit med om värre saker. Vad är väl några glåpord på skolgården mot att ha flytt i en båt från kriget i Vietnam? Det fanns en tacksamhetsskuld i det. Vi barn hade fått det så mycket bättre tack vare dem, säger han.
Ungefär vid samma tidpunkt som insikterna radade upp sig, upptäckte han Instagramkontot Makthavarna. Det var ett stafettkonto där icke-vita personer fick gästa kontot en vecka i taget och skriva om sin vardag. Danny testade, och fick en idé om att ta det vidare.
− Jag ville samla alla berättelser från kontot och göra en bok. Det resulterade i att jag fick in mycket material, men inget förlag att ge ut boken på, säger han.
Bokprojektet fick läggas på is, men Danny kände att han inte ville sluta där. Han drevs av att han behövde ”göra något” – och det var då TNKVRT föddes. ”En interaktiv plattform som syftar till att exponera orättvisor genom personliga berättelser, vittnesmål, nyheter och annat tänkvärt”, som han skriver i kontots presentationstext.
Startskottet gick 2017 och kontot växte fort, nästan organiskt. Det var många i gamla gänget från Makthavarna som ville bidra. Danny tog in deras berättelser och bjöd även in kontots följare till olika temaveckor.
− Jag fick 10 000 följare på en månad. Det gick snabbt. Antagligen för att kontot var så interaktivt – och även anonymt. Folk ville nå ut med sina berättelser utan att bli ifrågasatta, och jag ville peka på mönster i samhället. Inte enskilda individer, säger han.
Samtidigt blev han tvungen att dra i nödbromsen.
− Det blev för mycket för mig. Jag pluggade fortfarande och det tog tid att driva kontot på det sättet. Jag fick lägga ner temaveckorna och låta kontot få lite annan inriktning.
Lyfter nyheter
I dag ligger fokus på inlägg där Danny lyfter nyheter från de stora och etablerade medierna. Löpande tar han upp aktuella frågor som situationen i Iran, politiker med nazistsympatier, sexism på arbetsplatser, kroppshets och homofobi.
− Jag skriver vad jag tycker i frågan. TNKVRT är inte ett opolitiskt konto. Jag är transparent med att det är mina åsikter, att jag skriver om sådant jag tycker är viktigt, säger Danny.
Han är även noga med sina källor. Innan han bestämmer sig för att dela en nyhet försäkrar han sig om att flera medier kan bekräfta samma sak. Källhänvisningarna är tydliga och han länkar alltid till den ursprungliga nyheten, så att den som vill läsa mer ska kunna göra det.
− Många tror att jag sitter och läser alla tidningar hela tiden, men så är det inte. Nyhetstipsen kommer framför allt från följarna och sedan kollar jag upp det, säger han.
Att kontot skulle bli så här stort hade han aldrig kunnat föreställa sig. För tillfället har det ungefär 188 000 följare och när den ideella föreningen Medieakademin listar Sveriges mest inflytelserika Instagramkonton i sin Maktbarometer hamnar TNKVRT på topp hundra. Samtidigt fortsätter kontot att växa – och som vanligt leder det ena till det andra.
Till exempel har boken som Danny ville göra nu kommit ut. Den gavs ut på Lilla Piratförlaget 2019 och heter Var kommer du ifrån, egentligen?. Dessutom blir han ofta inbjuden till panelsamtal, föreläser och har även TNKVRT-podden tillsammans med Ina Dowland Herrera. En podd, som snart ska bli en youtube-kanal, avslöjar Danny.
Ändå tycker han fortfarande att det är lika märkligt varje gång han blir igenkänd på stan. När någon kommer fram och säger att de följer kontot. Eller vill ta en selfie ihop.
− Det där är så konstigt. Jag blir förvirrad när folk känner igen mig. Inte minst med tanke på att TNKVRT är så anonymt när det kommer till igenkänning. Jag har ju inte kontot i mitt eget namn, och det är sällan, nästan aldrig, jag själv är med på bild, säger han och fortsätter:
− Samtidigt blir jag glad och får energi av att någon säger ”tack för att du gör det här”.
Följarna är medskapare
Danny är väl medveten om att sociala medier i dag är många ungas främsta nyhetskälla, ibland den enda. Det gör att han känner ett ansvar som kan gränsa till övermäktigt.
Han är förstås glad över antalet följare. Målet har alltid varit att nå ut till så många som möjligt. Men kontots popularitet har också bidragit till en svårhanterbar stress, vilket knappast blir bättre av att kritiken mot kontot kan komma från alla tänkbara håll.
Å ena sidan hatet. Hoten. Folk som försöker skrämma honom till tystnad. Å andra sidan finns de som gillar det han gör, men som vill att han ska göra mer och bättre. De som blir arga, ledsna och besvikna för att han inte tar upp de frågor som betyder mest för dem.
Det här har Danny fått kämpa med. Han ser sina följare som medskapare av kontot och de betyder mycket för honom. Det är följarna som tipsar, bidrar och kommenterar.
Det har tagit tid att acceptera att han inte kan leva upp till allas förväntningar, att det finns ämnesområden som inte känns värda att ge sig in i och att han måste prioritera.
− Jag har kämpat med prestationsångest och mått psykiskt dåligt. Jag vill ju kunna svara följarna när de skriver något. Men nu har jag kommit till det stadiet att jag kan släppa lite på kraven. Jag måste inte uppdatera kontot varje dag. Jag får stänga av notiserna. I stället umgås jag mer med vänner, tränar mer och tar hand om mitt psykiska välmående.
Han säger att psykisk ohälsa har funnits med honom genom hela livet. Som barn utvecklade han ett slags självhat, men det psykiska måendet var inget han pratade om.
I höstas blev Danny ambassadör för föreningen Mind, som arbetar för psykisk hälsa.
− Jag brukar tacka nej till olika samarbeten, men just det här kändes viktigt. Jag vill bidra till att bryta tystnadskulturen runt psykisk ohälsa. Jag tycker inte att någon ska ”bita ihop” eller ”ta det som en man”, säger han.
Gör skillnad
Då och då får han konkreta bevis för att hans arbete gör skillnad. Någon pudlar. Gör om, gör rätt och ber till och med om ursäkt. Ett exempel är när han kontaktade ett företag på grund av halloween-sminket de sålde.
− De hade smink-kit för den som ville sminka sig till kines eller någon som kommer från Afrika. Jag kontaktade företaget, uppmärksammade dem på problemet, och de plockade omedelbart bort varan från sin hemsida, säger Danny.
Sådana saker gör honom stolt. Fast ännu stoltare blir han när lärare kontaktar honom och berättar att de använt hans konto som utbildningsplattform. Eller när ett utdrag ur boken, den som till slut blev verklighet, visar sig finnas med i en läsförståelsebok i svenska.
− Jag brinner för att utbilda. Hade det inte varit för att det blev en pandemi strax efter att boken hade kommit ut, skulle vi varit runt i skolor och pratat om den. Därför blev jag extra glad när jag såg att boken ändå hade nått skolorna. Att den finns med i undervisningen.
Det här är ett porträtt ur vår tidning Manus (nr 4, 2022).