Vår historia
Läromedelsförfattarna har funnits i över 60 år, och mycket har hänt genom åren. Här kan du läsa om Läromedelsförfattarnas historia – från en liten förening till en välkänd intresseorganisation.
60-talet
Den 9 januari 1960 samlades några lärare på Östra Real för ett historiskt möte. Det var nämligen då Föreningen Svenska Läroboksförfattare konstituerades. De allra första stadgarna antogs och i dem går det att läsa att föreningens syfte var att ”tillvarata ideella och ekonomiska intressen för upphovsmän till verk, avsedda för undervisningsändamål”. Föreningen hade 76 medlemmar, och årsavgiften var 5 kronor.
Det finns de som menar att organisationen bildades redan ett år tidigare. I ett dokument från 1959 kan man nämligen läsa att Svenska Läroboksförfattares Förening bildades redan den första april 1959, med ett medlemsantal på 33. De fyra undertecknarna S.G Cederstrand, Walter Ekman, Carl Ernolv och Tore Gjötterberg skrev ner följande:
Såsom första betydande uppgift har föreningen tagit arbetet med att få läroboksförfattarnas ekonomiska intressen tillgodosedda i den nya lag om upphovsrätt, som torde föreläggas riksdagen under årets höstsession.
En av de huvudsakliga anledningarna till föreningens uppkomst är alltså upphovsrättsliga frågor. Mer specifikt var det en reaktion på det faktum att ett statligt kommittéförslag till en upphovsrättslag såg förbi läroboksförfattares rättigheter. Det var alltså bakgrunden till det konstituerande mötet den 9 januari 1960, där stadgar och styrelse för det som slutligen fick namnet Föreningen Svenska Läroboksförfattare antogs.
Den nya upphovsrättslagen trädde i kraft 1961 och hela 60-talet präglades av en hårt och helt ideellt arbetande styrelse. Betalning vid utlåning, läromedelsgranskning och förhandling om standardavtal var några av de frågor förbundet jobbade med de första åren.
70-talet
1971 bytte Föreningen Svenska Läroboksförfattare namn till Läromedelsförfattarnas Förening (LFF), med anledning av att medlemskåren skrev mer än bara böcker. Läromedel ansågs vara ett mer inkluderande och representativt begrepp.
Den 6 mars 1973 markerar ett viktigt datum i Läromedelsförfattarnas historia. Då kom nämligen nyheten att staten ska betala för skolans kopiering. Organisationen BONUS (Idag Bonus Copyright Access) bildades och LFF fick ta del av kopieringsersättningen som än idag utgör grunden för Läromedelsförfattarnas ekonomi.
Därefter gick det undan.1974 hade medlemsantalet ökat med flera hundra procent, och låg på 1015. Tack vare kopieringsavtalet och det höga medlemsantalet öppnade föreningen ett kansli 1977, och anställde sin första personal. 1977 gavs även det första numret av förbundets medlemstidning Manus ut. Den skilde sig en hel del från den medlemstidning Läromedelsförfattarna ger ut idag, men namnet är detsamma!
80-talet
Det var under 80-talet LFF började likna det Läromedelsförfattarna vi känner idag. Medlemsaktiviteter tog fart i form av studieresor och kurser, och det var på 80-talet de allra första stipendierna delades ut.
Organisationen jobbade även med politiskt påverkansarbete och opinionsbildning. Inför valet 1982 frågade LFF ut de politiska partierna om deras läromedelspolitik. Politikernas svar publicerades i Manus och vi kunde läsa följande svar av Socialdemokraterna: Det är viktigt att förbättra lärares och elevers möjligheter att engagera sig i undervisningsplanering, i vilken läromedelsvalet är en viktig del.
90-talet
På 90-talet var internet och digitala läromedel självklart en aktuell fråga för förbundet. Bland verken som var godkända för medlemskap nämndes både cd-rom-skiva och diskett, och 1996 fick organisationen sin första webbplats.
En annan stor händelse på 90-talet var att ALIS stiftades av LFF, Författarförbundet, Journalistförbundet och Dramatikerförbundet. Det bidrog till att LFF blev respekterat och erkänt av andra organisationer. 1997 välkomnades LFF som medlemmar i KLYS, där man 1976 hade nekats medlemskap med motiveringen att KLYS ville ”hålla nere antalet medlemsorganisationer”.
00-talet
2002 bytte förbundet namn från Läromedelsförfattarnas Förening till Sveriges Läromedelsförfattares Förbund, förkortat SLFF. Samtidigt fick Manus och förbundets webbplats ny design för att spegla den tid man befann sig i. 2007 bildade förbundet Läromedelsförfattarna i Sverige AB (Lisab).
I slutet av 00-talet blev upphovsrätten om möjligt ännu viktigare för förbundet och dess medlemmar; internet gjorde att fildelning blev vanligt och upphovsrätten ifrågasattes på flera håll. 2008 polisanmälde förbundet webbplatsen Studentbay, som hade lagt upp författares verk på nätet utan tillåtelse.
10-talet
2012 dömdes Studentbay i hovrätten och blev skyldiga att betala skadestånd till de drabbade författarna. Samma år inrättades Årets Läromedelsförfattarpris, ett pris som sedan fick namnet Lärkan genom en tävling där medlemmar fick skicka in namnförslag.
2019 började förbundet gå under namnet Läromedelsförfattarna. Logotypen som hade funnits med i 46 år lämnade plats åt ett helt nytt utseende. Nya färger och typsnitt infördes för att representera den fas förbundet befann sig i, en fas som präglades av förändring och tillväxt.
20-talet
Läromedelsförfattarna står starkt. Medlemsantalet ligger runt 1 700 och kansliet har åtta heltidsanställda som jobbar med förbundets verksamhet.
När vi nu tittar bakåt och minns allt som hänt de senaste drygt 60 åren, då ser vi tydligt att Läromedelsförfattarna alltid har varit en organisation i rörelse. Och det är tack vare det vi är där vi är idag. Läromedelsförfattarna erbjuder idag en självklar gemenskap för alla författare av läromedel och kurslitteratur. Här kan du läsa mer om Läromedelsförfattarna i nutid.