Läromedel och förskolan

Vad har läromedel för roll i förskolan och vilken betydelse har det för pedagoger och barn? Vi har pratat med förskolor, experter och innehållsskapare.

Text och foto: Johanna Aggestam

På Norlandia Förskolor Insikten på Värmdö har barnen just ätit pasta­gratäng. Det är en nybyggd förskola med 46 barn, i väntan på full kapacitet. Den mörka träbyggnaden vetter ut mot ett skogsparti och rektor Moa Wahlquist guidar runt i de stora lokalerna. På Insikten, liksom några andra förskolor inom Norlandia, använder man ett zonbaserat lärandekoncept kallat Eduzone där olika zoner kopplar till specifika delar av läroplanen. Zonerna, eller avdelningarna, är avskilda och heter Fantasi och förvandling, Global, Fenomen och uttryck, Kropp och knopp och Utforskande och kreativitet. Barngrupperna, där alla åldrar är blandade, befinner sig i varje zon i tio veckor och inom ett år ska alla barn ha varit i alla zoner. Allt material och de flesta aktiviteter är kopplade till respektive zons tema.

– De som startade konceptet hade en anledning till det; alla avdelningar såg likadana ut, man hade samma material och samma saker. Det här konceptet är uppbyggt efter respektive zon, och då ska även materialet bjuda in till det. Miljö­ombytet leder till ett helt nytt lärande, säger Moa Wahlquist.

I förskolans läroplan står det att utforskande, nyfikenhet och lust att leka och lära ska vara grunden för utbildningen i förskolan. Forskning visar att förskolans utbildning har stor betydelse för barns hälsa, skolgång och framtida möjligheter att etablera sig i yrkeslivet. Men vilka böcker och andra läromedel eller lärverktyg som ska användas i förskolan eller grundskolan för att fullfölja uppdraget regleras inte i skolförfattningarna, det avgörs på den enskilda förskolan eller skolan. Inom förskolan, som är en annan skolform än grundskolan och som har ett annat uppdrag, pratar man därför heller inte om läromedel på samma sätt som i grundskolan.

Det viktigaste att få med sig från förskolan är det sociala samspelet och att lära sig hur man behandlar varandra, understryker Moa Wahlquist:

– Mycket av det lärandet sker genom leken, och miljöerna i zonerna ska uppmuntra till både samspel, lek och kommunikation.

På Norlandia Förskolor Insikten strävar man efter att erbjuda barnen både tryckta och digitala resurser.

– Det är allt från böcker och Lego till Ipads och projektorer, förklarar Moa Wahlquist.

Förskolan får även regelbundet besök av kommunens bokbuss som utgår från Värmdös bibliotek.

– På förskolan pratar vi visserligen om undervisning och undervisnings­tillfällen, vi arbetar målstyrt och planerat, och har vår ”bibel” läroplanen att följa – men vi fokuserar verkligen på lustfyllt lärande, säger Jeanette Ferm.

När det gäller resurser för vidare­utbildning av förskollärare och barnskötare använder Insikten både digitala plattformar och tryckta läromedel och handledningar, till exempel som stöd för att bygga upp en fysisk lärandemiljö, utveckla pedagogiska lekar eller välja inköp av pedagogiskt material. För Jeanette Ferm, som utbildade sig för över 20 år sedan, fyller den typen av läromedel också behovet av att hålla sig uppdaterad.

– Men syftet är ganska likt när det gäller läromedel för barnen och för oss som jobbar här: vi vill utvecklas och se ett lärande, säger hon.
Det finns mycket forskning som visar att förskolan har positiva effekter på barns utveckling och lärande, särskilt för flerspråkiga barn och barn med svag socioekonomisk bakgrund.

Samspel det främsta verktyget

På Rösberga förskolecenter i stadsdelen Ronna i Södertälje går 175 barn. Katja Taimela är rektor och hon framhäver samspelet mellan pedagoger och barn och mellan barnen som det främsta verktyget i förskolans undervisning.

– Spel, litteratur, leksaker, penna, papper och digitala verktyg är mer ett tillägg och en utgångspunkt för samtal eller övningar av olika slag.

Ett konkret läromedel som används är matematikappen Magiska trädgården, som är utarbetad av forskare och som används av förskolans femåringar. Utöver det använder de delar av UR:s programutbud samt allt från kokböcker till skönlitteratur och bokserien “Kompisböckerna” som utgångspunkt för samtal, lekar och skapande.

Pedagogerna på Rösberga förskolecenter använder en hel del litteratur även i fortbildningssyfte, säger Katja Taimela.

– Då läser vi något som vi sedan gemensamt reflekterar kring för att kunna göra det till praktiskt handlande i barngrupp. Sedan kommer vi tillbaka till reflektionsgruppen och samtalar om hur prövandet gick och vilka metoder vi ser som lyckade.

Katja Taimela framhäver vikten av att erbjuda olika nivåer av den typen av litteratur. På förskolan i Södertälje arbetar både förskollärare med hög­skoleutbildning, barnskötare med gymnasieutbildning och pedagoger utan pedagogisk utbildning.

– Alla kan inte ta emot samma slags litteratur. Det som vi ser funkar bäst för alla är metodböcker där man får diskutera och prova någon metod. Att reflektera är också viktigt, men det kanske inte är de reflekterande texterna som gör den största förändringen i arbetet med barnen.

I princip alla barn på Rösberga förskolecenter, som ligger i ett socioekonomiskt utsatt område, har ett annat förstaspråk än svenska. Att jobba med språkutveckling är därför högsta prioritet, konstaterar Katja Taimela.

– Mycket handlar om samtal och om att få uttrycka sig. Men vi tycker också att det är viktigt att barnen får läsa, eftersom det skrivna är annorlunda från det talade.

Har man förutsättningen behöver förskolor också organisera sig för att undervisningen ska kunna ske i olika slags sammanhang och i olika stora barngrupper, menar Katja Taimela. Det finns studier som säger att man behöver vara en mindre grupp för att kunna få till ett bra samtal, men Katja Tailema påpekar att det framför allt behöver finnas flexibilitet i organisationen.

– Ibland behöver en undervisningssituation ha många barn för att det ska bli roligt och bra, som i vissa grupp­lekar. Men ska man läsa en bok kanske fyra barn är lagom, särskilt om barnen inte har svenska som förstaspråk. Men förskolan är generellt bra på att ständigt tänka på i hur stora sammanhang man kan genomföra vad.

Leken är förskolans kärna

Mia Heikkilä är professor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet och hennes forskning handlar om hur man förstår sambandet mellan lek och lärande i förskolan.

– En del av förskolans uppdrag är att barnen ska få möjlighet att utveckla olika sätt att uttrycka sig på – och där finns det en mängd kopplingar till hur avgörande leken är. Leken är förskolans kärna, så därför kan den inte heller kopplas bort från lärandet i förskolan.

I Mia Heikkiläs doktorsavhandling kunde hon tydligt se att när man plockar in individuella läromedel och specifika sittplatser, vilket ofta sker redan i förskoleklass som enligt läroplanen också ska präglas av lek, så begränsar man samtidigt barnens lärande.

– De här skolartefakterna tar då upp så mycket plats i rummet att det inte finns plats för den fysiska leken, och då begränsar man samtidigt barnens uttrycksmöjligheter. Grundskolan borde präglas av lek på samma sätt som förskolan gör, och så ändå upp i mellanstadiet, säger Mia Heikkilä.

Mia Heikkilä menar att det finns en risk för liknande ”skolifiering” även av förskolans utbildning.

– I sin iver att vara en kugge i utbildningshjulet är det lätt hänt att förskolan lite för okritiskt övertar traditioner från grundskolan, som individuella läromedel som man återkommer till eller som barnen arbetar individuellt med. I förskolan räcker det med pedagogernas kritiska och didaktiska reflektion kring hur barnen uppnår ett visst mål, menar hon.

Mia Heikkilä och hennes forskargrupp arbetar nu på ett projekt som handlar om barns resiliens med fokus på lek, hållbarhet och åskådningsfostran, och som ska lyfta fram förskolans relationella uppdrag.

– Det handlar om att tänka att det finns andra värden, än de som kan prestationsmätas och bedömas, som är viktiga att utveckla hos barn. Det kanske är självkänsla och relationell kompetens samt tilltro till den egna och andras kapacitet som gör att man klarar sig. Det finns visserligen god grund för att vi är bok-, penn- och skriftfixerade, men det finns kanske också en god grund för att plocka in andra sätt att jobba på, säger Mia Heikkilä.

Läromedlen ska vara ett tillägg till leken

Bokförlaget Natur & Kultur har en egen förlagsdel för läromedel och Patricia Blomkvist är förläggare för förskoleutgivningen. Hennes utgivningsområde består dels av böcker och material för barn, och dels av kompetensutveckling för pedagoger. Patricia Blomkvist ser en tydlig distinktion av vad som är ett läromedel, oavsett vem det riktar sig till.

– Det ska vara ett genomtänkt innehåll baserat på vetenskaplig grund och med utgångspunkt i förskolans styrdokument. Den som använder ett läromedel ska med säkerhet veta att man jobbar med målen kopplade till läroplanen, säger Patricia Blomkvist som också är förskollärare i grunden.

Patricia Blomkvist understryker att läromedel också skapar trygghet genom igenkänning och fungerar som en brygga mellan förskola och skola.

– När barnen får möta läromedel får de goda möjligheter att utveckla sitt eller sina språk, matematiska färdigheter, problemlösning och naturvetenskap och alla andra värden som förskolan ska jobba med som hållbarhet och medmänsklighet, säger hon och lägger till:

– Men leken är viktig och meningen är att läromedlen ska vara ett tillägg till leken, snarare än att begränsa den.

För pedagogerna är läromedel ett verktyg i uppdraget att lägga grunden för det livslånga lärandet, säger Patricia Blomkvist.

– Oavsett pedagogisk inriktning och hur förskolorna använder läromedel så drar både vår utgivning och de yrkesverksamma pedagogerna mot samma mål – nämligen att barnen ska få möjlighet att utvecklas till sina bästa jag och att ge pedagogerna en chans att utveckla sina befintliga arbetssätt och vara ett stöd i det dagliga arbetet, säger hon.

Patricia Blomkvist framhäver också vikten av att barn får möta samma innehåll oavsett vilken förskola de går på och oavsett vilka förutsättningar barn och personal har.

– Utifrån ett likvärdighetsperspektiv är det viktigt se till att det finns läromedel av hög kvalitet som stöttar upp innehållet som barnen ska få möta, vilket syfte undervisningsaktiviteterna ska ha och vilka kunskaper barnen ska få med sig, säger hon.

Skriver så att alla kan använda materialet

Linda Palm är läromedelsförfattare för både förskola och skola och har bland annat skrivit “Kompisböckerna” som många förskolor arbetar med. Hon skriver allt ifrån pedagogisk barnlitteratur till kvalitetssäkrade  lärarhandledningar, och arbetar på olika sätt för att uppmuntra arbete med barnkonventionen.

– Mitt uppdrag är ofta att ta fram ett bra grundläromedel utifrån vilket förskolan kan utveckla och utforma arbetet så att det passar gruppen. Det ska väcka nyfikenhet och fånga barnets intresse, säger hon.

Linda Palm skriver gärna så att alla kan använda materialet, oavsett utbildning eller bakgrund, vilket hon menar är viktigt för att bidra till en mer likvärdig förskola.

– Kanske behöver pedagoger till exempel stöttning kring hur man kan engagera och stimulera de äldsta på förskolan eller tips på hur man får ett lekfullt lärande inom olika teman, säger hon.

När Linda Palm skriver för förskolan tänker hon in hela koncept.

– Det är viktigt att hitta rätt nivå och tonalitet för målgruppen. För att skapa intresse hos de yngre barnen som inte läser själva behöver man till exempel tänka på olika komponenter av läromedel.

Utifrån det sättet att tänka har Linda Palm bland annat skrivit mattesagor om Rutan och Randan där varje bok tar upp ett matematiskt område. I boken får även pedagogen tips på hur man kan samtala kring innehållet och förslag på matematiska aktiviteter att fortsätta utforskandet med.

– Genomtänkta och kvalitetssäkrade läromedel är ett viktigt stöd för förskolan. Nivån höjs, både socialt och kunskapsmässigt, menar Linda Palm.

Engagemang kring bokläsning

Tolv små fötter trängs ihop i en ring på en matta på Norlandia Förskolor Insikten på Värmdö. I en vägghylla står en mängd färgglada böcker.

– Jag älskar den här Bamseboken! utbrister en pojke och visar entusiastiskt upp en liten hårdpärmad bok där Bamse presenterar olika maträtter.

– Fast jag älskar alla böcker här, säger han och drar fingrarna längs omslagen.

En flicka slår upp en annan bok på mitten, en faktabaserad om havet.

– Här är en haj som är lika lång som en penna! utropar hon.

Förskolläraren Jeanette Ferm påkallar deras uppmärksamhet, nu är det sagostund. Fötterna kryper närmre.

Det är sagan om de tre grisarna som Jeanette Ferm berättar med inlevelse samtidigt som hon sätter upp stödbilder på whiteboarden intill och gör rörelser med hela kroppen. Högläsning och sagor är en stor del av Insiktens verksamhet och undervisning.

– Genom sagans värld får man in fantasi, språkutveckling och kommunikation. Pedagogernas engagemang kring bokläsning gör att barnens intresse för kommunikation växer. Barnen återberättar och kommunicerar med varandra, det är ganska fantastiskt, säger hon.

Liksom många andra förskolor arbetar Insikten också med TAKK, en metod för att underlätta kommunikation. Tecken för äpple är exempelvis en cirkelrörelse mot kinden.

– För de yngsta som inte har ett språk än förstärks språket, och de med språkstörningar eller som inte kan svenska ännu kan börja använda det utan att känna att det här är för att jag inte har ett språk. Det är språkstärkande, alla kan göra sig förstådda och det blir lustfyllt, säger Jeanette Ferm.

På whiteboarden sitter nu tre små grisar och ett hus där taket har blåst av. Man fokuserar mycket på analoga metoder och tryckta böcker, men även på att erbjuda barnen digitala verktyg.

Det digitala är ofta ett bra hjälpmedel

När det kommer till användningen av skärmar i förskolan, konstaterar rektor Moa Wahlquist svårigheten att förhålla sig till rådande diskussion kring skärmar och barn. Barnläkar­föreningens nya råd om att små barn över huvud taget inte ska använda skärmar kan tyckas gå stick i stäv med att det fortfarande står i förskolans läroplan att förskolan ska digitaliseras. Nu är tanken att läroplanen ska revideras.

Moa Wahlquist tycker ändå att debatten hjälper förskolan att tänka noggrant på hur och när man använder digitala resurser.

– Visst är det lätt hänt att använda det digitala slentrianmässigt. Men det digitala är också ofta ett bra hjälpmedel, som att vi kan projicera upp rymden och skapa ett samtal utifrån att barnen kan kliva in i den. Digitalisering i förskolan handlar om så mycket mer än bara skärmar, det handlar om att barnen är medborgare som ska ut i vårt samhälle – och då måste vi hänga med.

Källor
TAKK: www.spsm.se
Mia Heikkilä, doktorsavhandling: Uppsala universitet
Mia Heikkilä, forskargrupp: www.abo.fi
Svenska Barnläkarföreningens råd om skärmar:
www.dn.se

Det här är ett reportage ur vår tidning Manus (nr 4, 2023).