Vad händer med kurslitteraturen?

Försäljningen av ny kurslitteratur har rasat med 40 procent på två år. Om ingenting görs, mycket snabbt, riskerar Sverige att snart helt stå utan svenskproducerad kurslitteratur.

Text: Tora Villanueva Gran, illustration: Jens Magnusson

Strax före jul fick Linda Fagerström, docent i konst- och bildvetenskap och författare till ett flertal kursböcker inom sitt forskningsfält, nog. Eftersom hon själv har en son som tar studenten till sommaren damp det vid årsslutet ned reklam från diverse lärosäten, i hemmets brevlåda. Hon, som själv jobbar på universitet, kunde förstås inte låta bli att lusläsa broschyrerna. En av dem kom från hennes egen arbetsgivare, Linnéuniversitetet i Växjö.

– Jag upplevde broschyren som väldigt flashig. Den fokuserade helt på lättsamt studentliv med nöjen och fest. Den andades inte någonting om det som borde vara huvudfokus: kunskap och vetenskap, vad en universitets­utbildning kan erbjuda.

Dessutom fanns det en rubrik i fet stil i broschyren som löd ”Du behöver inte nya böcker”. Under rubriken tipsades blivande studenter om att spara pengar med följande text: ”Köp begagnad studentlitteratur och sälj den igen. Eller låna på bibblan”. Det fick läromedelsförfattaren Linda Fagerström att gå i taket.

– Jag kände mig motarbetad till och med av min egen arbetsgivare. När lärosätena själva i reklambroschyrer uppmuntrar studenter att undvika nytryckt kurslitteratur och läromedel, slår de ju aktivt undan fötterna på sina egna forskare och lärare och våra pedagogiska ambitioner, menar Linda Fagerström.

Linnéuniversitets kommunikationschef Andreas Jansson beklagar Linda Fagerströms upplevelse. Han förklarar att tipset i broschyren grundar sig i de många frågor som kommer från blivande studenter om hur man ska klara av sin ekonomi.

– Att inkludera studenterna i vår kommunikation och berätta om deras tips och tankar kring studietiden är ett centralt och viktigt inslag i vår kommunikation, säger han.

Linda Fagerström ser dock ett behov av en markant omsvängning i vad aktörer kommunicerar till nya studenter.

– Annars luras de att tro att högre utbildning inte alls handlar om att läsa tjocka böcker och anstränga sig.

Den perfekta stormen

Vi ska snart återkomma till Linda Fagerström. Men först zoomar vi ut lite. I december i fjol kom Läromedelsförfattarna ut med rapporten Den perfekta stormen. I den visar färsk statistik att försäljningen av ny kurslitteratur på bara två år har minskat med hela 40 procent.

– Bakgrunden till att vi tog initiativ till den här rapporten är att vi började få flera samtal och mejl från såväl författare som förlag om hur de såg att försäljningen dalade, berättar Per Kornhall, ordförande för Läromedelsförfattarna.

Men när organisationen försökte få till ett samtal på temat gick det inte att hitta varken företrädare för någon myndighet eller någon som forskade inom kurslitteratur, att bjuda in.

– Vi upptäckte ett vacuum i systemet. Det förväntas helt regleras av marknaden. Men när förlagen inte längre tjänar pengar på att ge ut svenskspråkig kurslitteratur, vem tar då ansvar? undrar Per Kornhall.

I det här reportaget ska vi nu försöka sammanfatta vad rapporten från Läromedelsförfattarna kommer fram till och låta aktörer inom området få reflektera och komma med förslag.

Vi börjar med några siffror. År 2023 hamnade försäljningen av kurslitteratur i Sverige på totalt 293 miljoner kronor, samtliga förlag och titlar inräknade.

– Det är en ganska liten marknad, ur ett nationellt perspektiv. Som jämförelse avsattes nyligen drygt 650 miljoner kronor av statliga medel för inköp av läromedel till grundskolan, säger Per Kornhall.

För att sätta siffran än mer i perspektiv kan vi titta på omsättningen för enbart de två största digitala aktörerna på begagnatmarknaden för kurslitteratur: Campusbokhandeln och Studentapan. Under 2023 landade den på nästan samma summa som för hela förlagsbranschens kurslitteraturutgivning, 285 miljoner kronor. Omsättningen för dessa två stora begagnat-aktörer går dessutom åt motsatt håll i förhållande till förlagens: den stiger brant. Mellan åren 2019 till 2023 har den tredubblats.

Att begagnatmarknaden numera är digital och rikstäckande har gjort den mer tillgänglig, konstaterar rapporten. 51 procent av studenterna i en Novus-enkät som gjorts i samband med rapporten svarar att de under innevarande termin har köpt begagnade, tryckta böcker.

Det är också det svar som den här artikelns reporter får i samband med att frågan ställs i olika studentgrupper på nätet. Få studenter vill gå ut med namn och berätta hur de får tag på sin kurslitteratur, men svar vi får är exempelvis:
”Jag går till universitetets bibliotek och läser där. Innan jag går till bibblan försöker jag hitta pdf online gratis, men lyckas inte så ofta.”
”De senaste åren har jag använt mest Studentapan, nu även för att sälja mina begagnade böcker. Förut var det mer Blocket, en del Tradera, Bokbörsen, Facebook.”
”Jag försöker i första hand låna på bibliotek, i andra hand köper jag uteslutande från campusbokhandeln. Har hänt att jag köpt nån bok på Studentapan. Ibland får vi litteraturen via studium.”

Bara en av de tiotal studenter vi är i kontakt med säger att hon mestadels köper nyproducerad litteratur.

På grund av den snabba utvecklingen av begagnatmarknaden tycker Läromedelsförfattarna att det vore intressant att diskutera ett system liknande det som finns i England: att de stora internetaktörerna på begagnatmarknaden har ett följerättsavtal liknande vad som finns på konstmarknaden i Sverige så att författare får en del av försäljningsintäkterna.

– Vi behöver förändra regelsystemen till den nya digitala verklighet som vi lever i. I dag är det inte längre en enskild student som sätter upp en lapp på institutionen för att sälja sina böcker när den har läst klart en kurs. Det handlar om stora företag som tjänar pengar på detta och på så vis bidrar till att efterfrågan på ny litteratur går ner, säger Per Kornhall.

Olaglig nedladdning

Men krisen för kurslitteraturen stannar inte där. Rapporten Den perfekta stormen lyfter fram ett hot även från ett oväntat håll: Myndigheten för tillgängliga medier, MTM.

MTM tillhandahåller Legimus, ett digitalt bibliotek med talböcker, e-text och punktskriftsböcker. Legimus riktar sig till personer med någon form av funktionsnedsättning som leder till en läsnedsättning och som innebär att hen behöver få en tryckt text anpassad för att kunna ta till sig den. Målgruppen är bred: det kan handla om allt ifrån synnedsättning eller fysiska funktions­nedsättningar, som gör det svårt att hålla i en bok, till personer som har läs- och skrivsvårigheter eller adhd.

I Legimus finns i dagsläget 170 000 titlar, allt från romaner och barnböcker till kurslitteratur för universitets- och högskolestuderande. Den som ska skaffa ett konto på Legimus behöver i dags­läget inte läkarintyg eller någon form av dokumentation för att styrka att hen har någon av de funktionsnedsättningar som tjänsten är anpassad för. Den bedömningen görs i stället av en bibliotekarie. Det går, enligt rapporten Den perfekta stormens undersökningar, relativt lätt att få ett konto. Den som säger sig behöva tillgång till Legimus-tjänsten blir sällan nekad, enligt rapporten. År 2023 uppgick antalet registrerade användare på Legimus till 31 800. En dubblering i jämförelse med 2019.

– Siffrorna går i linje med att antalet diagnoser har ökat och att allt fler unga människor har fått stöd i tidigare skolår och faktiskt tar sig vidare till högskolan, säger Jannica Hedlund, som är enhetschef för Omvärld och samverkan på MTM, och ytterst ansvarig för det strategiska arbetet kopplat till anpassad kurslitteratur.

Hon är dock tydlig med att det inte går att säga att ingen olaglig användning förekommer.

– Det finns i dagsläget inte någon fakta kring hur många personer som eventuellt beviljas Legimus-konton som inte har rätt till det. Vi på MTM har inga uppgifter som tyder på att det sker något omfattande fusk på det sättet, men det går naturligtvis inte att utesluta att det förekommer. Och varje tillfälle som Legimus missbrukas av någon som inte har rätt till det är oacceptabelt.

MTM jobbar på flera fronter för att minimera riskerna, berättar Jannica Hedlund. Dels pågår just nu en utredning om nya användare framöver ska behöva visa någon typ av intyg eller dokumentation för att beviljas konto.

MTM har alltid utbildat och stöttat förmedlarna med kunskap, rutiner och vägledning, poängterar Jannica Hedlund. Men nu stärker myndigheten det stödet ytterligare för att göra förmedlar­situationen rättssäker och än mer likvärdig över hela landet.

– Bibliotekariernas arbete med att söka, organisera och tillgängliggöra information utgör en viktig och nödvändig del i ekosystemet för tillgänglig läsning. De har kunskap om läsnedsättningar, läspraktiker, format, tillgänglighet, upphovsrättslagstiftning med mera, säger Jannica Hedlund.

Majoriteten av materialet på Legimus tar användarna del av genom strömning. Då öppnas boken direkt i Legimus-appen eller i Legimus webbspelare. Men en viss andel laddas ner i pdf-format. I september 2024 handlade det om 14 procent av alla lån i Legimus. En pdf-bok går att sprida. Det har läromedelsförfattaren Bo Tonnquist, som gett ut böcker i projektledning för högre utbildning i över 20 års tid, märkt.

Flera av hans böcker hamnar ständigt på topplistorna för försäljning och den sammanlagda volymen av såld kurslitteratur har i hans fall under flera år legat stabilt närmare 9 000 exemplar per år.

– Men för två år sedan dök det. Den senaste siffran som är ett år gammal var drygt 30 procent lägre. Detta samtidigt som jag har gett ut fler titlar. Volymen borde egentligen ha växt, säger Bo Tonnquist.

Han menar att en stor del av detta tapp beror på Legimus.

– Jag har sett studenter sitta med en av mina böcker i pdf-format utan att boken är utgiven i den formen. När jag frågade hur de hade fått tag på den var de ärliga och sa att de fått den av en kompis som har konto hos Legimus.

För att få bukt med olaglig nedladdning börjar MTM från och med våren 2025 att kryptera kurs­litteratur som laddas ner i Legimus med en teknik som stoppar försök till otillåten spridning.

– Vi gör förändringen stegvis under våren i samarbete med ett pilotbibliotek. Tanken är sedan att införa tekniken successivt för att vi ska minska påverkan för läsare och förmedlare i Legimus, förklarar Jannica Hedlund på MTM.

Studenternas förväntningar och läskunskaper

Ytterligare en aspekt som rapporten Den perfekta stormen lyfter fram är studenternas förväntningar och läskunskaper, eller läsande resiliens som det ofta benämns – det vill säga den uthållighet som en läsare har att ta sig igenom svårare och längre texter. Många som undervisar på högskola och universitet vittnar om att läsande resiliens tydligt gått ner över tid. Studenterna har vant sig vid att slippa läsa böcker eftersom de både i grundskolan och på gymnasiet i stället blir erbjudna powerpointpresentationer och sammanfattningar, vittnar universitets­lärare om.

– Att sitta på bibliotek, bussen eller hemma vid skrivbordet och av egen kraft ta sig igenom en bok på 700 sidor och att stryka under, anteckna i marginalen och så vidare – ja, det finns överhuvudtaget inte på kartan för många studenter. Man har helt enkelt ingen studieteknik utan förväntar sig att få stöd med genvägar från undervisande lärare, säger Linda Fagerström, läromedelsförfattare, forskare och universitetslärare i Växjö som vi mötte i början av denna artikel.

I rapporten vittnar intervjuade studenter om att det på många kurser går att få godkänt utan att ha läst kurslitteraturen: man får stödmaterial av lärare, tar del av Youtube-klipp från tidigare studenter som sammanfattar det viktigaste eller lyssnar på digitala föreläsningar.

– Men kurslitteraturen är ju a och o för undervisningens kvalitet. Den utgör grundläggande struktur och ram för inlärningen, menar Linda Fagerström.

Hon anser att situationen bottnar i att grund- och gymnasieskolan sviker studenterna. Man lever inte upp till det kompensatoriska uppdraget att uppväga och kompensera elevers skilda grundförutsättningar.

– De få studenter i varje grupp hos oss som har studieteknik, rutiner för att läsa och besöka bibliotek, de kommer alltid att nå långt. Men majoriteten som inte har med sig detta hemifrån har inte heller fått lära sig det i grund- eller gymnasieutbildningarna. Det är ett förfärligt svek.

När tidningarna Helsingborgs Dagblad (HD) och Sydsvenskan i november pratade med ett tiotal universitetslärare vid några av de mest populära programmen vid Lunds och Malmö universitet ger de en liknande bild: trots toppbetyg är det många av studenterna som inte har förmåga att ta sig igenom hela böcker. Till och med på kurser i litteratur­vetenskap, där man borde kunna utgå ifrån att studenterna har stort läsintresse, vittnar lärare om detsamma.

– De säger: ”Jag kan inget, jag vet inget, please help me”, säger Elisabeth Friis, lektor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet till HD/Sydsvenskan.

Niklas Selberg är studierektor för juristprogrammet i Lund, som i höstas var den fjärde mest sökta utbildningen i landet. Han beskriver situationen som att det pågår ett slags flykt från kurslitteraturen. Enligt honom verkar studenter av i dag inte läsa böcker från pärm till pärm.

– De gör mer av nedslag. Och så läser de i handböcker och lagkommentarer. Det som står där är helt korrekt, men det är en uppdelning av stoffet i mindre bitar. Litteratur som inte lägger fokus på sammanhang, kontext och problematisering, säger han till HD/Sydsvenskan.

Förlagen försöker möta studenternas nya beteenden på olika sätt. 2022 lanserade Studentlitteratur studieplattformen Studora. Produktchefen Marie Holgersson beskriver det som en strömningstjänst där användaren hyr de böcker hen behöver i 180 dagar. Idag har plattformen samarbete med flera förlag och det är, enligt Holgersson, en växande satsning.

– Vi utökar innehållet kontinuerligt och får hela tiden nya användare och köpare. Vi ser det som ett sätt att möta studenterna och hjälpa dem att lyckas med sina studier. De erbjuds innehållet i fler format än enbart den fysiska boken och som ett alternativ till den fysiska boken.

Öronmärkt studiebidrag

Att möta studenters beteenden är ett sätt att anpassa sig och försöka rädda svensk kurslitteratur, men det kommer enligt Läromedelsförfattarna inte att lösa hela situationen. De har flera förslag på hur kurslitteraturen skulle kunna räddas.

– Och det kräver snabba åtgärder.

Det är en alarmerande kris, säger Per Kornhall.

Ett av förslagen är ett öronmärkt studiebidrag på 1 000 kronor för inköp av nyproducerad svenskspråkig kurslitteratur.

– Det är ett problem att marknaden riktar sig till en kundgrupp som är i en livsfas där de flesta verkligen får vända på varenda slant, säger Per Kornhall.

Med anledning av att engelsk kurslitteratur blir allt vanligare förekommande, samtidigt som forskning visar att studenter lär sig sämre på engelska, föreslår Läromedelsförfattarna att ett krav på svenskspråkig kurslitteratur på inledande kurser införs genom en skrivning i högskoleförordningen. Men det är SULF, Saco-förbundet för lärare på universitet och högskola, kritiskt till.

Samhällspolitiska chefen Karin Åmossa betonar vikten av att professionen, det vill säga lärarna på universitet och högskola, själva måste få avgöra vilken kurslitteratur som är mest lämpad för varje utbildning.

– Det är väldigt situationsberoende. Att kräva att den alltid ska vara svenskspråkig skulle riskera kvaliteten på utbildningarna och det är vårt fokus att värna den, säger hon.

Manus har sökt politiskt ansvariga för kommentarer och får efter lång väntan och via en omväg med hänvisning till Kulturdepartementet, svar från utbildningsminister Johan Pehrson. Enligt honom tar regeringen de synpunkter som framförts vad gäller otillåten användning av Legimus på allvar.

– Vi har gett MTM i uppdrag att säkerställa att bara personer som har ett berättigat behov av tillgång till anpassad kurslitteratur ska få tillträde till Legimus, meddelar han via mejlsvar.

Johan Pehrson betonar också att universitetens utbildningar måste vara utformade på ett sätt som ställer krav på att studenterna faktiskt läser och tar till sig av kurslitteraturen. Det ska inte gå att ta sig igenom en utbildning enbart med korta sammanfattningar och AI-genererade svar, tycker han. Men hur detta ska säkerställas ger han inga svar på.

– Möjligheterna till genvägar måste minska – annars gör vi våra studenter en björntjänst och skickar ut dem oförberedda i arbetslivet. Det är således viktigt att studenterna erbjuds den bästa och mest relevanta kurslitteraturen. Jag och regeringen följer frågan noga, svarar Johan Pehrson.

Ministern öppnar dock inte upp för Läromedelsförfattarnas förslag om ett höjt studiemedel. Han anser att det redan i dag har en nivå som ska täcka in kostnader för just kurslitteratur.

Studiemedlet har dessutom höjts de senaste åren och öppnar vägar för människor att både utbilda och bilda sig, anser Johan Pehrson.

Det här är ett reportage ur vår tidning Manus (nr 1, 2025), med tema Kurslitteratur.