Läromedel behövs mer än någonsin
Forskningen har en hel del att säga om vilken betydelse läromedel har, varför de understödjer lärandet och hur det går till. Så varför finns det då en negativ inställning till läromedel? Tim Oates och Sinéad Fitzsimons från brittiska Cambridge Assessment reder ut begreppen.
Covid19-pandemin har lyft fram hur viktigt det är att kunna paketera innehållet i undervisningen på ett sätt som leder till effektivt lärande – och på samma gång kunna upprätthålla både likvärdighet och måluppfyllelse. Det har med rätta blivit mycket fokus på digitala sätt att introducera uppgifter och övervaka lärande. Vi bör dock inte glömma att vi i århundraden faktiskt har åstadkommit just detta genom högkvalitativa analoga läroböcker. Och utvecklingen har inte stått stilla – läromedel har blivit alltmer moderna, allt effektivare, och från de mest högpresenterande skolsystemen i världen kommer läromedel som är väldigt imponerande.
Under de senaste två decennierna har läromedel drabbats på två sätt. De har tagits för givna av många lärare – som en normal del av utbildningsmiljön. Men samtidigt har en anti-läroboksanda i stora delar av akademin fått läromedelsforskningen att kollapsa. Dessa två trender tillsammans innebär att grunden för läromedel och deras funktion i undervisningen blivit både blekare och tunnare.
Begreppet lärobok känns gammalt men moderna läromedel är ofta ett komplext system av material: elevernas tryckta böcker, en lärarhandledning, kopieringsunderlag och övningsböcker som ger struktur åt läxorna samt tillhörande digitala resurser för uppgifter, fördjupning och bedömning. Varje del har sitt syfte och sina särskilda fördelar och begränsningar.
Ser vi på välfungerande skolsystem jorden runt visar det sig att det inte finns någon enkel motsättning mellan tryckt och digitalt; i dagens utbildningslandskap är detta en falsk dikotomi. Ett system av högkvalitativa undervisningsmaterial använder mer än ett medium för att bäst stödja lärandet. Men gång på gång klassas digitalt som ”modernt” och tryckta böcker som ”föråldrade”. Att sätta dessa två i motsats till varandra blir extra irrationellt eftersom vi då också bortser från att vi bör ställa samma kvalitetskrav på båda: didaktisk tydlighet, lärandeformer och grepp som har stöd i evidensen, hög nivå på det redaktionella hantverket och ett genomtänkt, välstrukturerat innehåll.
Några forskare har utmanat den övriga akademins brist på intresse och fortsatt att studera läromedlens form och funktion. Vad denna forskning avslöjar är häpnadsväckande. Internationella översikter visar att utvecklingen mot allt mer avancerade läromedel har fortsatt – vad gäller design, form och funktion – och att det inte minst händer mycket i samspelet mellan tryckt material och tillhörande digitala resurser. Anti-läroboksandan återfinns i många länder, med rötter i naiva postmodernistiska föreställningar om läromedelsanvändning som ”dålig undervisning”. Men en sådan uppfattning står helt i strid med resultaten från gediget utformade, jämförande studier. Studier som fortsätter att visa att det är de bästa lärarna i högpresterande skolsystem som är mest positiva till högkvalitativa läromedel och att de också använder dessa läromedel hela tiden i sin undervisning.
Den allmänna kollapsen för läromedelsforskning innebär att man har börjat glömma de omfattande och viktiga funktioner läromedel har, från att stödja specifika lärandemodeller till att omsorgsfullt sammanställa mänsklig kunskap och presentera den för unga människor på ett genomtänkt sätt. När vi säger att läromedel har tagits för givna betyder det att de anklagelser som riktats mot dem – att de är gammalmodiga, att de används på fel sätt, att de håller undermålig kvalitet – ger en missvisande bild av läget. Då ses problem med designen eller med användningen helt felaktigt som inbyggda i alla läromedel, snarare än som en följd av brister i vissa material eller vid användandet.
Modern internationell forskning har på sistone undersökt inte bara läromedlens form och funktion utan också den samhällsekonomi och de marknadsvillkor som hör ihop med dem. Läromedel tillhandahålls oftast genom samarbeten mellan näringsliv och offentlig verksamhet, ett samarbete där staten förlitar sig på att marknaden säkerställer en kontinuerlig och pålitlig försörjning av material. Och trots att staten faktiskt är beroende av att läromedelsförlag levererar en nödvändig, allmännyttig produkt, anklagas förlagen ofta för att göra grova vinster på dessa relativt stabila marknader. En sådan anklagelse blir dock omöjlig att göra för den som på djupet förstår den långsiktiga betydelsen av en stabil marknad för produktion, utvärdering, utveckling, funktion och utbud av läromedel.
Studier av läromedel på en mer kvalificerad nivå visar att om vi i högre grad skulle sprida insikterna från den internationella forskningen skulle det förbättra alla aspekter av läromedlens design, utveckling och användningsmönster. Då kanske vi också på nytt skulle få se ett erkännande av högkvalitativa läromedels viktiga roll och betydelse.
Låt oss återgå till effekterna av pandemin. Den här tiden med "social distansering" bör inte nödvändigtvis innebära att elever distanseras från lärande. I många länder med stängda skolor försöker nu lärare, läromedelsförlag, myndigheter och välgörenhetsorganisationer desperat att stötta eleverna hemma. Ett av de mest effektiva sätten att göra detta är att säkerställa att eleverna har läromedel av hög kvalitet. Läromedel kan bidra till att minska skillnaderna mellan elevernas olika villkor för hemstudier. Läroböcker, både digitala och tryckta, öppnar dörren till lärande och hjälper unga att fortsätta utvecklas. Att säkra tillgången till lärande under dessa tider handlar om mycket mer än att träna in matematiska ekvationer eller historiska fakta. Lärande ger också de unga engagemang, tillfredsställelse, en känsla av prestation och inte minst hopp.