Från verkstad till prisade författare

När två erfarna fordonslärare såg brister i utbildningsmaterialet tog de saken i egna händer. Trettio år senare belönas Sven Larsson och Anders Ohlsson med Läromedelsförfattarnas pris.

Text: Izabella Rosengren Foto: Hanna Franzén

En solig sommarkväll fick den pensionerade fordonsläraren Sven Larsson ett samtal från ett okänt nummer. Trött på telefonförsäljare tvekade han att svara, men den sena timmen gjorde att han misstänkte att det kunde röra sig om något annat. Det gjorde det. På andra sidan luren fanns Per Kornhall, ordförande för Läromedelsförfattarna, som meddelade att Sven Larsson, 74 år, och kollegan Anders Ohlsson, 72 år, hade tilldelats Läromedelsförfattarnas pris för 2025.

– Det var extremt ofattbart. Ingen yrkeslärare har någonsin fått ett sådant pris, säger Sven Larsson.

Några månader senare har chocken lagt sig, men glädjen och stoltheten lyser fortfarande i både hans och Anders Ohlssons ansikten.

– Det är en overklighetskänsla. För oss som har hållit på med det här i 30 år är det stort, säger den senare.

Ett trettiotal läromedel
Genom åren har det blivit ett trettiotal läromedel – en utveckling som skulle ha tett sig både osannolik och smått absurd för deras yngre jag. Båda arbetade som mekaniker innan de bytte bana och blev yrkeslärare på fordonsprogrammet – Sven Larsson i Valdemarsvik, Anders Ohlsson i Karlshamn. Efter en tids undervisning märkte dock Anders Ohlsson att det fanns stora brister i utbildningsmaterialet.

– Eleverna i årskurs ett fick plocka fakta ur många olika läromedel och jag tyckte att någon borde skriva en bok som samlade all nödvändig information. När jag klagade hos en kollega tyckte han att jag skulle skriva en själv. Det hade jag verkligen inte självförtroende till, men en annan kollega, som hade kontakter på Gleerups, berättade för dem om mig. En dag ringde en av deras redaktörer mig och frågade om jag ville vara med och skriva en faktabok för utbildningen.

Det ville han. Den första boken hade sju författare, varav en var Sven Larsson. Han var om möjligt ännu mer skeptiskt till sin förmåga att skriva än Anders Ohlsson.

– Min kollega Kjell Anund, som redan skrev för Gleerups, frågade om jag ville vara med och skriva, men jag tänkte att det där klarar inte jag – jag har ju aldrig skrivit något. Men han gav sig inte så jag utformade några digitala tester som såldes som disketter. De blev väldigt uppskattade, vilket gjorde att självförtroendet växte.

Han fortsatte med några övningsböcker innan han blev tillfrågad om att medverka i ovan nämnda faktabok. Så möttes deras vägar. Efter ett tag föll medförfattare efter medförfattare bort tills det bara var Anders Ohlsson och Sven Larsson kvar. Sedan dess har de arbetat sida vid sida. Med Google Drive som verktyg, otaliga fysiska möten hemma hos varandra och ständiga justeringar har de format ett heltäckande läromedelspaket som följer eleverna genom utbildningen. Allt material är dessutom testat i verkligheten.

– Man kan ha väldigt fina övningar på papper, men de måste fungera på golvet. När vi arbetade som lärare testade vi vårt material på eleverna och kunde direkt revidera efter hur de uppfattade och gjorde uppgifterna, säger Anders Ohlsson.

Eftersom han och Sven Larsson är pensionerade sedan ett par år tillbaka är det nu den yngre och nyvärvade kollegan Emil Andersson som får testa materialet på eleverna. Emil Andersson tog över Anders Ohlssons jobb som lärare på fordonsprogrammet på Väggagymnasiet i Karlshamn när han gick i pension och blev sedan tillfrågad som medförfattare.

Utgår från verkligheten
Duons röda tråd genom författarskapet har varit att utgå från de verkliga jobb som görs i en bilverkstad. Fokus ligger på praktiska övningar, men eftersom dessa inte går att göra utan grundläggande teori har de fyllt på med vad de tycker är nödvändigt för eleverna att kunna.

– I början kände vi i ryggraden vad eleverna borde kunna och la till saker som vi ansåg att Skolverket hade missat i kursmålen, till exempel vad verktyg och komponenter heter på engelska och en hel del matematik, säger Sven Larsson.

Han berättar att han själv började arbeta som mekaniker som 16-åring och därför inte hade full koll på teorin.

– Det var ganska märkligt att jobba som mekaniker utan att egentligen förstå hur bilarna fungerade. Nu fick jag äntligen den kunskapen.

Anders Ohlsson fortsätter:

– Nu är målen från Skolverket mycket mer utförliga, men så var det inte när vi började.

Båda betonar att materialet främst är till för eleven och därför inte får upplevas som för komplicerat att arbeta med. Samtidigt är det lika viktigt att läraren förstår och uppskattar innehållet. För att hitta rätt balans börjar arbetet med varje nytt läromedel och varje ny revidering med att de tillsammans går igenom ämnesinnehållet och vilka praktiska övningar som behövs.

– Idéerna till innehåll och övningar kommer vi med, men sedan bollar vi med förlaget. Vi har haft en otroligt stor hjälp av dem när det gäller hur vi ska skriva för att göra det så enkelt och pedagogiskt som möjligt, säger Sven Larsson.

Illustrationerna i deras läromedel är stora, tydliga och förklarande. De flesta av bilderna skissar de själva, sedan för en illustratör in dem i manuset.

– Förklarande bilder är superviktiga. Det behöver inte vara bilder på snygga bilar, utan de ska vara så förenklade att de blir begripliga, säger Anders Ohlsson.

Njuter av livet
Han och Sven Larsson sitter bekvämt tillbakalutade i en stor soffa som upptar nästan hela vardagsrummet hemma hos Emil Andersson i Sölvesborg. Det är första gången de är hemma hos honom. Tidigare har de träffats hemma hos varandra i Karlshamn eller Valdemarsvik, men nu var det dags att ses hos nykomlingen.

Lägenheten ligger ett stenkast från hamnen och det är sommarens sista soliga dag. Men det är inte naturen som har stått för den största glädjen under den här skrivretreaten, utan bastun som ingår i Emils bostadsrättsförening.

– Vi tycker alla väldigt mycket om att basta. När vi ses försöker vi att njuta av livet samtidigt som vi jobbar. Det blir god mat, gott vin och bastu. Jag tycker att det här är en guldkant på pensionärslivet, säger Sven Larsson.

Under de 30 år som de har samarbetet som författare har de också blivit goda vänner och ses även utanför arbetet. Bland annat har de seglat till Gotland några gånger med Sven Larssons segelbåt.

– En annan gång hade jag med redaktören för Gleerups, säger Sven Larsson.

När Anders Ohlsson inte färdas med segelbåt tycker han om att paddla havskajak och på senare år har han upptäckt landet med sin husbil. När han fick veta att han skulle få Läromedelsförfattarnas pris visste han direkt hur han skulle fira.

– Jag har länge funderat på en resa till Hardangervidda i Norge och nu blir det äntligen av. Faktiskt med dem som var med mig när jag fick samtalet.

Sven Larsson har inte lika internationella firarplaner utan är mest exalterad över statyetten som varje pristagare får – och över att yrkeskunskap äntligen får stor uppmärksamhet. Det är också därför de fick priset, tror han.

– Vi har gjort något som har påverkat utbildningsväsendet länge.

Sätter sig in i det nya
Hur mycket tid de lägger på sitt författarskap varierar. De år det inte införs några nya läroplaner kan det gå månader utan att de ses och deras arbete består då mest i att uppdatera befintligt material. Med det sagt finns det alltid ny teknik att sätta sig in i.

– Fordonsyrket har förändrat sig helt sedan vi började. Då var det otänkbart att man kunde laga en bil med en dator. Idag kommer man inte långt utan ett datorbaserat diagnossystem som man kopplar upp bilen till, säger Anders Ohlsson.

Sven Larsson förklarar hur det var när elbilen skulle in i böckerna:

– Det var som att komma in i en ny värld. Då fick vi gå och tänka ganska länge på hur vi skulle implementera tekniken i materialet och vi läste allt om hur varje bilmärke hade gjort för att bygga om sina bilar.

I nuläget uppskattar de att de arbetar motsvarande halvtid med att redigera och skriva läromedel och så har det varit de senaste två åren i och med anpassningen till GY25. Hade det inte varit för den hade de kanske börjat trappa ner till förmån för pensionärslivets äventyr. Samtidigt, menar Sven Larsson, känns det knappast som ett jobb.

– Jag tycker inte att jag jobbar – jag leker. Varför ska man sätta ett stoppdatum på något man tycker är så roligt?

Katten Rockiz stryker sig runt de båda herrarnas ben. Han har blivit van vid deras närvaro efter den tre dagar långa skrivarstugan. Nu är det dock dags att bryta upp från soffan och åka hem till sitt. Anders Ohlsson och Sven Larsson är glada över att de har lyckats värva en kollega som kan fortsätta skriva när de inte längre vill eller orkar. De vill båda uppmana dem som funderar på att börja skriva läromedel.

– Våga prova. Det ger så mycket tillbaka och öppnar många dörrar.

Porträttet har tidigare publicerats i Manus 3, 2025.