Är läromedelsförfattaren en nörd?

Läromedelsförfattare har ofta mycket kunskap om smala ämnen. Är det ett nördigt yrke? Vi har frågat tre författare och en förlagschef om deras förhållande till nörden.

I bild, från vänster till höger: Marie Carlsson, Carl-Johan Markstedt (foto: Juliana Wiklund), Annika Norée, Sven Larsson.

Text: Marja Beckman

Förr var det ingen som ville kalla sig nörd, men ordet har omvärderats. 2015 ändrades betydelsen i Svenska Akademiens ordlista. Tidigare var en nörd en ”enkelspårig och löjeväckande person, tönt”. Numera står det: ”person som har ett stort specialintresse och som därför kan verka något enkelspårig”.

Men även om personerna i artikeln brinner för sina specialämnen, tänker de också mycket på hur de ska väcka intresse hos motvilliga elever och läsare.

Marie Carlsson, förlagschef på Bonnierförlagen Lära

– Det finns folk som kallar sig ”stolt nörd”, men jag tror att få läroboksförfattare ser sig själva som nördar. Man tänker lätt på Sheldon Cooper i tv-serien Big Bang Theory, en socialt inkompetent datanörd som samlar på Marvelgubbar, säger Marie Carlsson som är förlagschef på Bonnierförlagen Lära.

Frågan är kanske var gränsen dras mellan att vara engagerad och att vara nördig. Marie Carlsson säger att de flesta läromedelsförfattare brinner för att förändra skola och undervisning.

– Det finns en liten subgrupp som är nördar bland läromedelsförfattarna, men jag vill inte nämna namn, det vore otillbörlig favorisering, säger hon.

Om nörden beskrivs som en individ som ordnar, samlar in och snöar in på ett ämne passar det trots allt ganska väl in på rollen som läromedelsförfattare. Marie Carlsson säger att hon älskar människor som kan allt om exempelvis kolatomer eller starka verb. Enligt henne är en nörd något av det finaste man kan vara.

– Det finns en föreställning om att faktanördarna är 99 procent män, men jag påstår att det är väl så vanligt att pedagogiknördarna, alltså folk som nördar in på sånt som formativ bedömning eller kooperativt lärande, är kvinnor.

Att vara en nörd idag behöver heller inte vara synonymt med att vara enkelspårig och socialt inkompetent, säger Marie Carlsson.

– Läromedelsförfattare har snarare en större bredd i relation till världen och samhället och har hittat något de vill förändra. Och du kommer sällan till insikt om ”the big picture” genom att titta genom ett nyckelhål eller ett sugrör.

Hur gör de då för att förmedla svåra ämnen så att de lockar även dem som inte är lika intresserade av ämnet? Det handlar trots allt om nyttiga läroböcker, inte Harry Potter som läses av rent nöje.

– När mötet med den engagerade pedagogen är som vackrast vill jag hävda att man får Harry Potter-vibbar! Det är möjligt att gymnasieelever som läser om momsredovisning inte alltid kan göra det med ett leende på läpparna, men i läromedel för låg- och mellanstadiet handlar det om att förmedla magi, om att göra ämnet aptitligt och förtrollande med bild, layout, film och annat. Där är mötet mellan författare och förlag viktigt, säger Marie Carlsson.

Det kan vara lätt att tro att en person som är väldigt insatt i ett ämne har svårt för pedagogiska förenklingar av hjärteämnet.

– Nej, det är sällan förlag och författare krockar på det viset. Är man oense handlar det om detaljer, som ”ska vi verkligen ha en stor punchrulle på bild på sidan två?” Lärare är så vana vid att leverera på beskrivning och anpassa materialet till ett sammanhang, säger Marie Carlsson.

Carl-Johan Markstedt, gymnasielärare och författare

Ordet nörd kan fyllas med olika betydelser, men visst är det lätt att tänka på en person som är besatt av något dygnet runt, säger Carl-Johan Markstedt som har skrivit flera läroböcker om undervisning i litteratur och läsning.

– Som barn skrev jag egna berättelser och häftade ihop dem och gjorde omslag. Jag läste serietidningar som Buster, Tintin och Finn och Fifi, och Fem-böckerna. Det var lite senare i livet, i gymnasiet, som jag började tycka om att läsa litteratur. Jag intresserade mig inte bara för berättelserna utan även författarna bakom. Jag tyckte det var roligt med litteraturhistoria i skolan och det var spännande att läsa och diskutera texter, berättar Carl-Johan Markstedt.

Hans intresse för text grundar sig också i eget skrivande. Han har skrivit låttexter och poesi, och arbetade ett par år som journalist innan han valde att utbilda sig till gymnasielärare.

– Jag tyckte att det lät otroligt stimulerande att få prata om litteratur och läsning med unga människor. Men det var en större utmaning än jag hade trott. Under de första åren som lärare ägnade jag mycket tid åt att fundera på hur man kan väcka intresse för läsning, berättar han.

En gång undervisade han till exempel en klass med elever på byggprogrammet där han trodde att han förberett eleverna, men insåg att han gått för fort fram. Hans första lärobok heter Känn på litteraturen – en guide genom tio svenska samtidsromaner. Där valde han ut romaner om unga människor som befinner sig i livsfaser som elever i den åldern kan identifiera sig med, och där det finns mycket att prata om. Han hade också insett att elevernas engagemang ökade när läsningen delades in i mindre delar. Eleverna kunde till exempel få i uppgift att läsa femtio sidor till nästa onsdag och då prata om de sidorna, istället för att läsa alla de 350 sidorna till ett visst datum.

– Introduktionen av romanerna var en annan nyckel, med den kunde jag väcka intresse och nyfikenhet, berättar han.

Sedan den första boken kom ut 2006 har Carl-Johan Markstedt skrivit ytterligare ett tjugotal läroböcker och lärarhandledningar i litteratur och läsande. Idag skriver han böcker på halvtid. Den andra halvtiden arbetar han som museipedagog på Nobelprismuseet i Stockholm. Han undervisar alltså inte längre på samma sätt, men bär med sig minnen av hur motvilliga ungdomar har ryckts med och blivit engagerade i litteratursamtal.

– Det har till exempel hänt att elever har sagt: Jag tyckte inte att boken var så bra medan jag satt hemma och läste, men nu när vi har pratat om den tycker jag ändå att den var ganska intressant, berättar Carl-Johan Markstedt.

Han har inte funderat på om han själv är en nörd.

– Det är otroligt inspirerande med människor som är passionerade för vad det än må vara. Jag har nog tänkt att mitt intresse är för brett för att kallas nördigt, att en nörd är någon med ett smalare intresse, till exempel en som vet allt om en viss genre.

Annika Norée, universitetslektor i straffrätt

– När jag hör ordet nörd tänker jag på en tönt, men jag menar det inte negativt, det kan lika gärna vara en person som brinner för något, säger Annika Norée.

Hon är docent och universitetslektor i straffrätt vid Stockholms universitet. Hon är även författare till ett stort antal läromedel inom ämnet. I början av sin karriär var Annika Norée forskningsassistent åt professor Leif GW Persson på Polishögskolan i Stockholm. Arbetet där resulterade i hennes doktorsavhandling Laga befogenhet. Polisens rätt att använda våld.
Hennes första lärobok kom till för att hon och en kollega på universitetet märkte att en övningsbok saknades i deras ämne. Hennes böcker och läromedel blir ofta till på det sättet.
En av de största utmaningarna i Annika Norées jobb är att lära studenterna förstå sin roll som straffrättare.

– Humanjuridik är svårt för att du måste tänka kritiskt, det finns inte alltid något som självklart är rätt eller fel. Det är ingen slump att domstolar kan döma olika, till exempel att hovrätten friar någon som har dömts i tingsrätten. Man kan bedöma straffrättsliga frågor på olika sätt. Men vi är bundna av den skrivna lagen, och även om vissa rättsfall griper tag i ens känslor får man inte tumma på lagen, säger hon.

– Studenterna brukar se fram emot straffrätten, och många tror nog att det ska vara mer svartvitt än det är. Jag tror på delaktighet och diskussioner med högt i tak och uppmanar mina studenter att lyfta blicken och inte bara se till det ämnesspecifika. Jag ger ofta exempel från aktuella rättsfall och uppmuntrar studenterna att inte låta sig styras av auktoritetsargument.

Annika Norée skriver ibland sakutlåtanden i olika brottmål inom hennes expertområde. Som akademiker uppskattar hon att komma ut och hjälpa dem som arbetar med fallen i praktiken.

– Det är roligt och spännande att prata om juridik. Kanske är jag lite nördig ändå, när jag tänker på det, säger hon med ett skratt.

Sven Larsson, pensionerad yrkeslärare

Ordet nörd väcker blandade känslor hos Sven Larsson.

– Men jag såg filmen om Greta Thunberg, hon kallar sig nörd och i det fallet är det ju något bra, säger han. Sven Larsson är 70 år och började jobba som bilmekaniker när han var 16 år. Han hade tänkt börja på en yrkesutbildning, men när han under ett kortare sommarjobb fick en anställning valde han istället att stanna.

– Jag hade inte minsta plan på att jag tio år senare skulle bli yrkeslärare, jag gillade inte skolan, berättar han.

Vid det laget var 26-årige Sven far till två barn. En gång kom en yrkeslärare inom fordon till verkstaden och gick sida vid sida med honom. När Sven stod på jobbet i sin arbetsoverall såg han läraren i lediga semesterkläder åka iväg till sin sommarstuga. Det var alltså lärarnas långa sommarlov som fick honom att bli yrkeslärare. Han började som obehörig lärare och pluggade sedan in gymnasiet och så småningom även yrkeslärarutbildningen. Snart märkte han att det fanns andra saker utöver sommarlovet som gjorde läraryrket attraktivt.

– Att börja jobba som yrkeslärare är det bästa jag har gjort i mitt liv, jag älskar att jobba med ungdomar, säger han.

Flera år senare, 1995, blev Sven tillfrågad av Gleerups förlag om han kunde skriva läroböcker i fordonsteknik.

– Men jag hade inget självförtroende på den fronten, säger han.

Så småningom skrev han ändå manus till ett självtest för eleverna, och när det fungerade vågade han sig även på att skriva böcker. Det har blivit ett yrke som han har kunnat fortsätta med även efter pensionen.
Kan Sven Larsson beskrivas som en nörd inom fordonsteknik? Han säger att han redan i 8-10-årsåldern gillade att skruva på grejer, till exempel mopeder, och få dem att gå fortare. Men egentligen har mötena med eleverna varit den största behållningen. Han har arbetat på yrkesgymnasium med elever i åldrarna 16–19 år.

– Med tiden blev det roligast att följa dem, att beskriva saker så att de förstår. Där är jag nördigare än inom något annat, säger Sven.

Det har funnits vissa utmaningar i yrket. När han började arbeta som lärare kunde han till exempel inget om ellära och behövde själv plugga in ämnet. Därefter behövde han klura ut sätt att förmedla ämnet till eleverna.

– Många elever tyckte att det ämnet var hemskt abstrakt och tyckte illa om det. Jag fick då jobba för att göra det enkelt och förståeligt, och dra paralleller till mer konkreta saker. Jag har till exempel designat en laborationsutrustning som heter Elstart med tillhörande arbetsbok. Den finns nu på flertalet utbildningar inom fordonsteknik med syfte att hjälpa eleverna att förstå grundläggande ellära.

När det gäller ämnen som han själv tycker är lätta måste han tänka på att inte ta över elevens arbete utan stötta dem så att de inte ger upp.
Trots att Sven är pensionär idag har arbetet med nya läromedel snarare ökat än minskat. Den tekniska utvecklingen går snabbt, med exempelvis elbilar och olika säkerhetssystem. Därför har han regelbunden kontakt med biltillverkare om utvecklingen inom motorbranschen.

Visste du att …

NTI Gymnasiet och reklambyrån Rodolfo startade en kampanj 2012 för att ändra Svenska Akademiens Ordlistas definition av ordet nörd? Kampanjen som gick under namnet Nörduppropet fick tusentals namnunderskrifter och stort medialt genomslag, vilket ledde till att akademien tre år senare ändrade definitionen.

Artikeln är tidigare publicerad i Manus, nr 2, 2021