Siv Strömquist

Från prepositioner och stycketecken, till OMG och IRL. Språket är under ständig utveckling, och det skriver Siv Strömquist gärna om.

Foto: Patrik Lundin

Man måste vara stark. Det betonar Siv Strömquist när vi pratar om hennes år som skribent i Svenska Dagbladets språkspalt.

– Man får inte bli ledsen när folk skriver och säger att man har fel. För det gör de ju, språkpoliserna. I början var det obehagligt, men sedan slutade jag bry mig om det, säger hon lättsamt.

Siv Strömquist är en av Sveriges främsta språkvetare. Förutom att vara skribent i Svenska Dagbladets språkspalt i arton år har hon bland annat jobbat med de nationella proven i svenska, och skrivit under vinjetten Vårt språk här i Manus. Men spalten i förra numret var hennes sista. I detta nummer skriver författaren och språkvetaren Sara Lövestam sin allra första krönika i Manus.

– Jag blev superglad när jag fick veta att Sara skulle ta över, det är så fantastiskt roligt, säger Siv när vi pratar.

Att Siv skulle välja den bana hon valde var inte självklart från första början. Efter avlagd lärarexamen vid Uppsala universitet jobbade hon som gymnasielärare under hela 70-talet och undervisade i svenska på yrkesinriktade linjer. I bänkarna satt blivande fordonsmekaniker och snickare.

– Det var jättekul, och jag trivdes jättebra. Men jag tyckte att jag kunde för lite, jag ville fånga de här eleverna.

Så hon lämnade klassrummet för ett annat. Läraren blev elev igen. Siv läste kurs efter kurs på universitetet, tills det inte fanns något kvar att läsa. Men hon kände sig fortfarande inte färdig. Därför bestämde hon sig för att doktorera, och hon skrev avhandlingen Styckevis och helt, där hon undersökte elevers förmåga att sätta ut stycketecken på rätt sätt.

Så småningom fick hon fast anställning på Uppsala universitet, och där blev hon kvar. Hon forskade och undervisade på institutionen för nordiska språk fram till pensionen. Det blev kanske inte som hon hade planerat, men hon har aldrig ångrat sig.

– Jag fastnade, helt enkelt. Jag kom ju aldrig tillbaka till de där eleverna för att dela med mig av mina kunskaper, skrattar hon och lägger till:

– Jag har varit väldigt nöjd, det har jag.

Alla är intresserade av språk

Något hon har märkt är att i princip alla är intresserade av språk. Eftersom språket är under ständig utveckling och förändring, kräver det att människor tar ställning.

– Antingen är man intresserad för att man vill bevara det gamla, eller så är man intresserad för att man vill utveckla det. Dessutom är språket en viktig del av vårt liv och vår samvaro, det är ju genom det vi kommunicerar.

Just kommunikation är något vi kommer tillbaka till flera gånger under vårt samtal.

– Språket utvecklas hela tiden, och om man inte håller efter och ändrar på regler, så blir det väldigt svårt med kommunikationen.

Men trots att hon anser att det är viktigt med språkvård, vill Siv inte kalla sig själv för språkpolis. Visserligen har hon rättat minsta lilla felaktighet när hon har läst studenters texter, eller när hon har läst någons manus, men aldrig i det privata.

– Nej, det gör jag inte. Det skulle aldrig falla mig in att säga något till folk i största allmänhet, eller till vänner. Det är två sidor av det här, säger hon bestämt, men skrattar sedan till och säger:

– Jag kan möjligen sitta framför teven och muttra ibland.

Inför vårt samtal har Siv plockat fram pärmar där hon har samlat sina krönikor, och det har blivit en rejäl bunt. Hon bläddrar i sin samling medan vi pratar, och konstaterar att den allra första texten för Manus publicerades 2001, vilket innebär att hon har skrivit för tidningen i tjugo år.

Ämnet för den första spalten var prepositioner.

– Det var en väldigt klassisk början. Någon frågade något, och jag svarade. Jag tror att den första krönikan om skiljetecken kom ganska tidigt också – jaa, redan 2002 ser jag här, säger hon.

På senare år har nyorden varit ett av Sivs favoritämnen att skriva om. Hon tycker om det som är nytt och spännande, och vill gärna skriva om hur språket utvecklas på olika sätt. Hon har även skrivit flera krönikor om det språk vi använder på nätet.

– Förkortningar som OMG (oh my god), smilisar och så. Jag tycker om att berätta om sådant jag själv tycker är kul, och som jag har lärt mig av att träffa så många unga människor.

Själv använder hon inte den typen av språk så ofta, men det händer.

– När jag sms:ar med barn och barnbarn förekommer det en del förkortningar. IRL använde jag för bara någon dag sedan.

Läser och jobbar

Det hon har tyckt om allra mest med sitt arbete är undervisningen, och när hon gick i pension blev det tomt. Men ganska snart insåg hon att det plötsligt fanns hur mycket som helst att göra. Vid två tillfällen har hon till exempel varit i Bryssel på EU-kommissionen, för att hålla kurser i trender och tendenser i språket.

– Då har jag känt mig nöjd. Att få komma ut i världen och samtidigt göra lite nytta, det är kul, säger hon och låter tacksam.

Men nu får hon inte längre lika många uppdrag. Sedan pandemin bröt ut har det sett annorlunda ut. Sivs dagar är, enligt Siv själv, ganska enahanda.

– Jag läser och jobbar. Jag har till exempel uppdaterat min bok "Konsten att tala och skriva".

Det måste komma nya upplagor när det kommer nya regler. Kursböcker måste vara aktuella. Så ja, jag jobbar med sådana små skrivsaker, och så läser jag kolossalt mycket.

Hon läser framförallt skönlitteratur, men även lyrik och sakprosa inom områden som intresserar henne. Det skrivna språket är ständigt närvarande i hennes liv, och på frågan om vad som är det allra roligaste med språk, är hon glasklar.

– Det finns inget annat svar än: allt.

Det här är ett medlemsporträtt ur vår tidning Manus (nr 1, 2022).