Parul Sharma
Som barn hungrade hon efter kunskap, idag är hon en av Sveriges främsta hållbarhetsexperter. Möt Parul Sharma, juristen som vill att hållbar utveckling ska bli en folklig fråga.
Foto: Gustav Gräll
Hur kommer det sig att de rikaste länderna i världen mår psykiskt mest dåligt? Det är en fråga Parul Sharma ställer när vi pratar med varandra och en fråga som hon ständigt söker svaret på:
– Det är något som inte stämmer. Vi måste prata om människans välmående. Att förbättra vårt inre mående är en fundamentalt viktig väg att gå.
Vägen hon pratar om är den till ett hållbart samhälle. Parul Sharma är människorättsjurist och hållbarhetsexpert, och har jobbat med mänskliga rättigheter, antikorruption och andra rättighets- och hållbarhetsfrågor i 23 år, vilket motsvarar hela hennes yrkesliv.
– Det har alltid varit mitt fokus, oavsett om jag har arbetat i privat sektor, offentlig sektor eller i civilsamhället.
Hon har dessutom ett stort ideellt engagemang och är ordförande för Amnesty International Sverige. Vissa skulle säga att hon brinner för frågorna hon jobbar med, men det är ett begrepp Parul själv undviker.
– Jag brukar skämta om att det är så mycket brand i det svenska samhället, folk brinner för så mycket. Jag använder inte det begreppet, men vet att det här är mitt kall och det enda jag behärskar.
Rättvisefrågan har engagerat Parul så länge hon kan minnas. Det hon vet är att det började tidigt. Redan som barn reagerade hon starkt på orättvisor och hon hade svårt att släppa det faktum att det finns människor som går hungriga eller att det finns så många barn i världen som inte får gå i skolan.
– Jag har alltid varit en person som reagerar starkt, och det gjorde att jag redan som barn hungrade efter kunskap och grävde vidare i frågor som engagerade mig.
Även om hon minns undervisningen om mänskliga rättigheter och världsfred som väldigt selektiv i grundskolan, var skolan inte helt obetydlig för hennes engagemang.
– Grundskolan i sig var inte direkt formgivande för mitt engagemang, men jag hade många lärare som präglade mig. I och med att jag alltid fascinerades av rättvisa, kunde jag prata om vad som är rätt och fel med några av mina lärare, alltifrån att någon mobbades i klassen till större frågor.
Vi måste prata om vad vi kan göra
Den främsta källan till hennes perspektiv på världen tror hon kommer från hennes egen bakgrund. Hon har indiska rötter, vilket fick henne att läsa på och skaffa sig erfarenhet. Hennes två första böcker publicerades först i just Indien, av India Research Press. Det är två böcker som handlar om rätten till liv, den ena med ett särskilt fokus på dödsstraff och den andra ur ett bredare perspektiv.
Därefter har det blivit flera böcker. I Sverige har hon publicerats av Liber, Gleerups och nu Sanoma där hon 2019 gav ut en handbok för företag och myndigheter.
– Det är en bok som med konkreta tips, övningar och checklistor hjälper företag att stärka arbetet med bra leverantörer och produktionskedjor. Det är ett område där Sverige har mycket att göra. Idag köper och producerar vi väldigt mycket i länder med inhumana arbetsvillkor och en hög grad miljöförstöring, förklarar hon.
Hon har skrivit en liknande handbok för gemene man: Din agenda 2030, också den utgiven av Sanoma. När hon berättar om den funderar hon återigen över det brinnande samhället:
– Det räcker inte att säga att man brinner för miljöfrågan eller respekterar mänskliga rättigheter, i slutändan handlar det om hur du arbetar med det. Det hon säger kan låta hårt, men det sista hon vill är att få människor att må dåligt. Hon kan ibland akta sig för ordet ansvar och vill istället prata om samarbete och ”förändring tillsammans”.
– Det finns så många negativa termer. ”Klimatångest”, ”miljöstress”, ”flygskam” – begrepp som inte kommer att hjälpa någon. Vi måste prata om vad vi kan göra istället, och det är ytterst få svenskar som förstår vad de konkret kan göra.
För att nämna ett exempel lyfter Parul sambandet mellan social hållbarhet och klimat. Hon förklarar att antirasistiskt arbete i ett samhälle är ett starkt steg för hållbar utveckling, men att många svenskar direkt tänker på koldioxidutsläpp när man pratar om hållbarhet och miljö.
– Utsläppsfrågan är väldigt viktig, men hållbarhet är mer än att minska utsläppen. Rasistiska och ojämlika samhällen är sämre på hållbar utveckling, och här sticker Sverige tyvärr ut. Normen i Sverige motsvarar en väldigt liten klick av Sveriges befolkning.
Hållbarhet - en fråga för alla
När Paruls bok Din agenda 2030 kallades för den mest prestigelösa hållbarhetsboken i Sverige, i en recension, blev hon oerhört glad. Hon vill nämligen att hållbarhet ska vara en fråga för alla:
– Min ambition har aldrig någonsin varit att göra hållbarhetsfrågor till en elitfråga. Det måste bli folkligt, annars går det inte. Det handlar inte om planetens överlevnad, det handlar om människans överlevnad, och vår psykologiska uthållighet.
Detta tar oss tillbaka till citatet som inledde den här intervjun: Vi måste prata om människans välmående. Parul förklarar att det liv vi människor lever idag påverkar oss psykologiskt. Vi är i större utsträckning ensamma och befinner oss i större utsträckning i en existentiell kris, vilket enligt forskning leder till en överdriven konsumtion – som i sin tur påverkar miljön.
– Den västerländska, materiella konsumtionen måste drastiskt gå ner om vi ska kunna vända skutan.
Och tips på hur du kan minska din egen konsumtion hittar du i hennes bok. Du hittar även tips på hur du får ett kemikaliefritt badrum och skapar hållbara matsystem. Det är tunga frågor Parul jobbar med, och som hon redan har nämnt florerar många negativt laddade begrepp när det kommer till miljö- och klimatfrågan. Jag frågar henne om det inte händer att hon känner hopplöshet?
– Nej, Jag känner aldrig hopplöshet. Men jag skulle heller inte säga att jag har en positiv syn. Jag har en realistisk syn. Om vi inte blir fler som gör något åt det här, då kommer vi aldrig lyckas, så är det. Så jag ser att jag har väldigt mycket mer jobb att göra.
Parul använder alla kanaler hon kan för att påverka. Men för att skapa förändring måste fler engagera sig. Och här känner hon hopp:
– En god vän till mig säger alltid ”Du får komma ihåg att det är svårt att utvärdera din samtid”, och det är det, men det jag ser i min samtid är att det finns väldigt många som vill göra något och som är förändringsbenägna. Det är en kraft som ger mig ork att fortsätta arbeta.
Det här är ett medlemsporträtt ur vår tidning Manus (nr 2, 2023).