Maths Isacson

Som ung trodde Maths att han skulle bli rockmusiker. Riktigt så blev det inte. Idag är han seniorprofessor i ekonomisk historia, men musikerdrömmen är inte död för det.

Foto: Mareike Dobewall

Hösten 2015 gick Maths Isacson i pension efter drygt 19 år som professor i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet. Men det innebär inte att han har slutat skriva.
– Snarare tvärtom. Livet utan administrativa uppgifter, handledning, föreläsningar och ständig läsning av halvfärdiga och färdiga texter har gett mig tid för nya forskningsuppgifter och att författa artiklar och böcker.

Så du är fortfarande aktiv som författare?
Ja. Idag är jag är seniorprofessor i ekonomisk historia med, vid sidan av forskningen, vissa uppdrag som handledare och lärare. Jag är långt ifrån ensam om att fortsätta arbeta efter fyllda 67 år. Det gör många åldersrika kollegor. I min nuvarande roll är jag dock inte främst inriktad på att författa läromedel för studenter och doktorander vid universitet och högskolor. Att artiklar och böcker jag skriver ändå används som läromedel gör mig självfallet glad och stolt.

Vad fick dig att börja skriva kurslitteratur?
Det var inget medvetet val, utan snarare en följd av att jag alltid vinnlagt mig om att uttrycka mig i skrift på ett klart och tydligt språk med målet att även få läsare utanför akademin (tredje uppgiften). Som professor har jag dessutom redigerat skrifter där nya forskningsresultat sammanfattats i syfte att användas i undervisningen. 

Vilket/vilka ämnen skriver du i?
Jag har skrivit om Sveriges övergång från ett förindustriellt agrart samhälle till ett modernt industrisamhälle, om efterkrigstidens svenska jordbruk och om de nordiska och baltiska ländernas transformering från högindustriella till postindustriella samhällen. Idag forskar jag om den under de senaste femtio åren pågående datoriseringen och robotiseringen inom svensk industri. Resultaten används delvis av Arbetets museum i Norrköping som i höst öppnar en ny stor utställning med namnet Digitopia.

Varför behövs bra kurslitteratur?

Bra kurslitteratur ger en ingång till och översikt över ett ämnesområde, lyfter fram alternativa tolkningar av en händelse/ett skeende och ger tips på fördjupningslitteratur. Elever och studenter får en gemensam referensram och något de kan återvända till vid behov. Lärarna kan följa upp delfrågor och teman med hjälp av artiklar och genom att återkoppla till tidigare lästa och diskuterade kapitel i en kursbok. 

Hur kom det sig att du blev professor i just ekonomisk historia?

När jag kom till Uppsala 1969 läste jag först två betyg i statskunskap, som ämnet hette då. Ganska snart saknade jag ett längre historiskt perspektiv och kände att jag behövde förbättra mina ekonomiska kunskaper för att förstå samtidens utmaningar. Ekonomisk historia visade sig vara ett brett samhällshistoriskt ämne med forskare som fördjupade och utmanade många gängse sanningar. Etnologi, som jag också läste, gav ytterligare perspektiv på människors arbete och levnadsvillkor, tro och seder i olika tider. Ekonomisk historia blev mitt huvudämne eftersom det var mest öppet för nya frågeställningar, teorier och metoder.

Varför är du medlem i Läromedelsförfattarna?

När böcker jag publicerade användes i undervisningen och det blev aktuellt att sammanfatta och diskutera nya forskningsresultat kändes det rätt att vända sig till Läromedelsförfattarna, för att få råd hur jag kunde bli en bättre pedagog och författare. Dessutom finns möjligheten att söka stipendier, inte oviktigt i sammanhanget.

Om du skulle göra något helt annat än det du gör idag och har gjort i ditt arbetsliv, vad skulle det vara?

I tjugoårsåldern var jag inställd på att utbilda mig till socionom eller journalist. Under forskarutbildningen gick jag en kurs i journalistik och praktiserade under flera somrar på veckotidningar. Efter avlagd doktorsexamen var jag inställd på att lämna akademin för att jobba som journalist, arkivarie eller bibliotekarie. Så blev det inte eftersom jag blev ombedd att ingå i ett större forskningsprojekt. Dessutom fick jag en tjänst som forskarassistent vid samhällsvetenskapliga fakulteten i Uppsala. När jag lite senare tillfrågades om jag som forskare på deltid ville vara med under igångsättningen av Arbetets museum i Norrköping tackade jag ja. Där arbetade jag i sju år parallellt med att jag slutförde ett forskningsprojekt om informell ekonomi. Efter det var steget inte långt till en professur. Som ung var jag inställd på en karriär som rockmusiker, så blev det inte (men det var nära). Idag är jag basist i ett popband i Uppsala med – när pandemin har blåst förbi – förhoppningsvis nya spelningar på fester, klubbar och stora scener.