Lennart Undvall

Som barn räknade Lennart Undvall matte om kvällarna i brist på annat att göra. Idag är han en av Sveriges största läromedelsförfattare.

Text: Embla Jernstig, foto: Maria Strömberg

Drygt 300. Så många läromedel har Lennart Undvall hunnit skriva under sina 55 år som läromedelsförfattare. Det första kom till redan under utbildningen på Uppsala lärarhögskola. Det var under sin praktik­termin Lennart fick frågan som kom att lägga grunden för hans karriär som läromedelsförfattare.

– Vi hade en metodiklektor som hette Göte Nilheden, som då höll på att skriva ett läromedel i fysik för gymnasiet. Han ville även göra något för grundskolan, men hann inte skriva det själv. Då frågade han mig.

Lennart tackade genast ja, trots att han inte riktigt visste vad det innebar.

– Det kändes som en utmaning och jag blev smickrad, så jag ville göra det. Jag var ung och, ja inte dum, för det var ju klokt, säger han och ler åt minnet.

Detta var under hösten 1966. Det färdiga läromedlet kom ut 1970. Det tog tid, och arbetet var stundtals tungt – men aldrig tillräckligt tungt för att det skulle avskräcka honom.

– Efter ett tag blev det till en livsstil, konstaterar han och berättar att han aldrig har övervägt att lägga författarskapet på hyllan.

Det första läromedlet la grunden för det som sedan kom att bli läromedelsserien Spektrum Fysik, som ges ut än idag. Trots att det började med fysik är det matematiken som har blivit det han lägger mest tid på och har flest utgivna titlar i. Matematik XYZ är hans stora serie i högstadiet, och i mellanstadiet heter böckerna Alfa, Beta och Gamma. En tredje serie är Grundvux Matematik som riktar sig mot vuxna elever som läser grundläggande matematik.

Team med sin dotter
Som läromedelsförfattare jobbar man ofta i team, och det gör även Lennart. Det unika i hans samarbete är att hans dotter finns bland medförfattarna.

– Det är väldigt roligt. Hon har ju sina egna bestämda åsikter om hur det ska vara, så hon gör ju inte alltid som jag vill, säger han med glimten i ögat.

Lennart är huvudförfattaren, så han skriver grundmanuset som sedan skickas runt till de andra i teamet. Texterna vandrar mellan författarna innan de slutligen går vidare till redaktionen. Samarbetet med förlaget beskriver han som nära.

Flera av hans medförfattare började som redaktörer och värvades sedan som författare. Lennart har hunnit ha många redaktörer genom åren och ser stora skillnader i samarbetet med förlaget idag från när han började.

– De första, säg 25 åren, var det inte så mycket bearbetning från förlagets sida, utan då lämnade man in ett manus som godtogs i så stort sett som det var.

Idag ser det annorlunda ut.

– Det är mycket större engagemang från förlaget idag än det var i början, säger han och poängterar vikten av redaktionellt stöd – särskilt för nya författare.

– I början är det naturligtvis jätteviktigt att man får ordentlig stöttning från förlaget, säger han och markerar tydligt att starten ofta är tuff.

Undervisade parallet med skrivandet
Parallellt med skrivandet har Lennart alltid undervisat. Från examen till pension var klassrummet hans andra hem. Det, menar han, har varit en förutsättning för att skriva alla de läromedel han har skrivit.

– När man jobbar själv i klassrummet kan man prova om ett upplägg eller en uppgift fungerar. Annars blir det lätt skrivbordsprodukter som man tror kan fungera, men som sedan inte gör det, säger han och betonar att varje författarteam behöver minst en aktiv lärare.

Eleverna blev också hans bästa korrekturläsare. För att undvika fel i sina läromedel gav han sina elever en krona per upptäckt fel. Ett upplägg som var populärt bland de unga eleverna.

– Det gjorde att våra böcker blev ganska felfria efter några tryckningar, säger Lennart med ett leende.

På den tiden var det betydligt vanligare med fel i läromedlen, menar Lennart. Korrekturen från förlaget är mer omfattande idag, och det är inte det enda som har utvecklats. Serierna har blivit större och mer omfattande.

– I början fanns det bara två böcker per årskurs i matematik: allmän kurs och särskild kurs, samt en lärarhandledning. I vår serie XYZ, och även i Alfa, Beta och Gamma finns många fler komponenter. Serierna har blivit mycket bredare, berättar han.

Tekniken har också öppnat nya möjligheter. Lennart och teamen driver numera egna webbplatser som kompletterar böckerna med material och uppgifter. Webbplatserna fungerar både som fristående resurser och som ingång till läromedlen – och bidrar dessutom till ökad försäljning.

Fick Ingvar Lindqvistpriset
Bland allt han åstadkommit finns det en sak han är särskilt stolt över. Kungliga Vetenskapsakademien är kanske mest känd för att dela ut Nobelpriserna i fysik och kemi varje år, men de delar också ut fyra pris per år till lärare i naturvetenskap och matematik på grundskola och gymnasium, de så kallade Ingvar Lindqvistprisen. 2001 var en av pristagarna Lennart Undvall, och det är han med all rätt väldigt stolt över. Priset fick han för sin pedagogiska kompetens och sitt starka engagemang inom det naturvetenskapliga området. Det är en kompetens och ett engagemang som syns i hans böcker. Det är med samma filosofi som han undervisar och skriver läromedel.

– Jag tror på lärarledda genomgångar, det har jag alltid gjort. Våra böcker är byggda på samma sätt. Varje avsnitt inleds med en genomgång och därefter jobbar eleverna på egen hand.

Kärleken till matematiken och fysiken väcktes tidigt. Redan som barn satt han och räknade matte på fritiden.

– Jag bodde i Jämtland och det fanns inte mycket annat att göra. Det fanns ingen TV och radioprogrammen var tråkiga.

Kärleken som växte fram vill han överföra till de elever som använder hans läromedel idag.

– Jag vill att de ska tycka att matematik är roligt såklart. Och så vill jag att så många som möjligt ska söka till naturvetenskapliga utbildningar.

Läromedelsförfattarna har han varit medlem i under många år, och när jag ställer frågan säger han att han hade räknat med att frågan skulle komma, men att han inte kan minnas när han blev medlem eller hur han hittade organisationen.

– Jag har varit med väldigt länge, och tycker att det är viktigt att vara med – särskilt som ny författare.

Ny är han knappast längre, men medlem förblir han. Och än kommer det nya titlar. Frågan är om han någonsin kommer att sluta skriva?

– Inte så länge huvudet är med mig och förlaget vill ha mig kvar.

Det här är ett medlemsporträtt ur vår tidning Manus (nr 4, 2025)