Charlotta Turegård Granath

Att få sina elever att engagera sig och tro på sig själva – det är Charlotta Turegård Granaths drivkraft. När de gör det, känner hon hopp om framtiden.

Text: Embla Jernstig, foto: privat

Det är en solig tisdag i maj när jag ringer upp Charlotta Turegård Granath på Teams. I bagaget har hon flera lärarpriser och när hon inte står i klassrummet eller skriver är hon engagerad i demokrati­frågor i bland annat MUCF och Lotta­kåren. Drivkraften är tydlig: utbildning och demokrati.

Att hon blev lärare kom inte direkt som en överraskning. Hon kommer från en familj av lärare, och yrket har alltid legat henne varmt om hjärtat. Det, i kombination med att hon själv hade bra lärare i skolan, väckte tidigt en nyfikenhet på läraryrket – även om andra drömmar har funnits längs vägen.

– När jag var väldigt liten ville jag bli flygvärdinna. Det såg ju så häftigt ut att flyga och servera, säger hon med ett skratt.

Flygvärdinna och lärare kan framstå som två vitt skilda yrkesval, men när hon också nämner att hon som tonåring funderade på att bli sjukgymnast ser jag en röd tråd, och Charlotta bekräftar den: hon har alltid vetat att hon vill jobba med människor. Och hennes intresse för människor lyser igenom när hon pratar om sitt liv.

– Alltså, det låter som sådana floskler, att säga att läraryrket är något jag brinner för och att det är ett sätt att göra skillnad. Men det är verkligen det, och för mig är det viktigt. Jag märker att jag når ut genom läraryrket och författarskapet.

Vill att alla ska känna sig delaktiga
Hennes huvudämnen är historia, geografi samt idrott- och hälsa, men idag är det främst demokrati hon undervisar om. Genom att utbilda elever vill hon inte bara göra skillnad själv, hon vill få sina elever att förstå att de också kan göra skillnad.

– Jag vill att vi alla ska känna oss delaktiga i samhället. Det spelar ingen roll vad vi röstar på, det är engagemanget som är det viktiga. Att vi gör aktiva val och att vi lär oss att kritiskt granska olika alternativ.

Det är tydligt att Charlotta ser sitt uppdrag som mer än ett jobb. Floskler eller inte, så är detta vad hon brinner för.

– På något sätt handlar det om vad jag lämnar efter mig. Jag vill skapa möjligheter där vi känner att vi mår bra tillsammans, där vi alla engagerar oss i olika frågor. Det gäller mitt läraryrke och författarskap, men också mitt föräldraskap, säger hon och fortsätter:

– Jag har ett stort intresse för att lära ut och umgås med unga, vilket jag får göra. Jag öppnar dörrar för den unga generationen att våga och bli självständiga.

Hennes engagemang har gjort att hon ofta har många parallella projekt och driver många frågor samtidigt. 2016 fick hon Helgepriset för att skapa en metodhandbok om hur man arbetar med demokratifrågor i undervisningen. Hon hade aldrig skrivit en bok tidigare, så exakt vad hon gav sig in på visste hon inte.

– Jag har ju älskat att skriva sedan jag var barn, så jag har nog alltid haft en liten författardröm, men det var ju något ouppnåeligt, säger hon och ler när hon konstaterar att hon nådde den hemliga drömmen.

Debutboken fick titeln Demokratiuppdraget i skolan: metodhandbok med undervisningsexempel och gavs ut på Sanoma Utbildning, ett förlag hon fick stort förtroende för efter ett första möte. Det var också i samband med att boken gavs ut som hon blev medlem i Läromedelsförfattarna, på rekommendation av förlaget.

– Jag har alltid tyckt att det är viktigt att tillsammans med andra se till att vi blir fler som driver frågor. Vi blir ju starkare tillsammans, säger hon och lägger till:

– Så för mig är det självklart att vara med i Läromedelsförfattarna.

Arbetar med OM-serien
Sedan hon gav ut sin första bok har det blivit fler skrivuppdrag, och just nu jobbar hon på sitt största projekt någonsin. Hon är en av fem författare i Sanomas nya storsatsning OM-serien. Ett nytt, heltäckande läromedel inom geografi, historia, religion och samhällskunskap för högstadiet. För Charlotta innebär det många timmar research, skrivande och promenader för att få tid för reflektion. Arbetet tar upp en stor del av hennes tankar, och följer
med hem.

– Jag är gift med en SO-lärare, så det blir många diskussioner även hemma, skrattar hon och berättar att de träffades på lärarutbildningen.

Men hennes man är inte den enda hon för diskussioner med. Hon har ett nära samarbete med de övriga författarna i teamet, och det är ett samarbete som har vuxit fram, då de inledningsvis inte kände varandra alls.

– Det var ju lite trevande först, vi vågade liksom inte riktigt säga vad vi tyckte, säger hon och minns hur de försiktigt försökte föreslå ändringar utan att kritisera varandra. Nu, 18 böcker in i samarbetet, har de kommit att bli inte bara kollegor, utan vänner.

– Man lär ju känna varandra när man skriver tillsammans.

Totalt ska de skriva 24 böcker, och i skrivande stund har omkring hälften släppts. Hon återkommer flera gånger till vilket enormt projekt det är, men hela tiden med en glädje och energi i rösten. Att hon tycker om det här projektet märks.

– Det är ju en dröm att få skriva ett helt nytt läromedel i alla fyra SO-ämnen.

Och skimret från barndomsdrömmen finns kvar. Att få jobba med skrivandet och titulera sig författare är ingenting hon har vant sig vid än. När hon rättar tentor och ser någon hänvisa till hennes böcker, får hon en wow-känsla.

– Det är lite nypa sig i armen. Att få vara författare och se att andra läser det man har skapat, det är stort. Det ligger hårt arbete bakom och jag är jätteglad att jag får göra det här.

Vill skriva om ämnen som är svåra att ta sig an
Om hon får drömma om framtida skrivprojekt skulle hon vilja skriva en bok om de övergripande uppdragen i skolans styrdokument. Som exempel nämner hon internationalisering, demokrati och sexualitet, samtycke och relationer.

– Det är många ämnen som är svåra att ta sig an i vardagen när man är lärare i franska, idrott eller vad det nu kan vara. Men det skulle vara en dröm att skriva en bok om hur man får in det i undervisningen på ett lättgängligt sätt, för det finns väldigt, väldigt mycket som är bra i våra styrdokument.

Trots att vi enligt experter just nu befinner oss i den mest omfattande demokratiska tillbakagången i modern tid, vilket du kan läsa mer om i reportaget på sidan 12, känner Charlotta hopp för framtiden.

– Jag möter en kraft och ett engagemang, och jag ser hur ungdomar tar beslut och vill engagera sig. Det är allvarligt det som sker i omvärlden, och det märker mina ungdomar också. Men jag känner hopp för både demokratin och framtiden när jag ser hur mina elever engagerar sig och driver sin egen utveckling. Jag brukar citera Erik Amnå, professor vid Örebro universitet: skolan är vår enda gemensamma plats att fostra demokrater.

Det här är ett medlemsporträtt ur vår tidning Manus (nr 2, 2026)