Ebba Kock: "Tummar man på läromedel ..."

Det råder en olikvärdig tillgång till läromedel och det drabbar elever i hela Sverige. Istället för hela läromedel får de utdrag och utskrifter, vilket blir osammanhängande. Ebba Kock, ordförande för Sveriges Elevkårer, tror att problemet hade kunnat uppmärksammas tidigare om man pratat mer med eleverna.

Vilka är Sveriges Elevkårer?

Vi är en intresseorganisation för elevkårer på Sveriges gymnasieskolor. Vi finns i alla regioner och samlar sammanlagt 348 elevkårer på gymnasieskolor i landet, vilket sammanlagt ger över 120 000 enskilda anslutna. Det gör oss till Sveriges största ungdomsorganisation, vilket är väldigt kul. Det vi gör är att vi samlar och företräder elevkårerna som organisationer. En enskild elev blir alltså inte medlem i Sveriges Elevkårer.

Vi jobbar mycket med att stötta och utveckla elevkårerna, så man kan säga att vi är en serviceorganisation eller medlems­organisation, precis som Läromedelsförfattarna. Vi stöttar och utvecklar elevkårerna genom att hålla utbildningar, tillhandahålla olika typer av material och ge dem ekonomiskt stöd. Vi har ungefär 20 heltidsanställda i Sverige som jobbar direkt med detta. Vi hjälper även till med tvistlösning i vissa ärenden. Så som ni har juridisk rådgivning har vi tvistlösning.

Vad kan det röra sig om för tvister?

Det varierar. Det kan vara avtalstvister med företag eller konflikter med skolledning eller kommun, men det kan även röra sig om interna tvister. Vi kan då gå in som en tredje part och stötta elevkårerna, som en neutral röst. Det är lite som en ombudsfunktion, kan man säga.

Det pratas ofta om att lärare drabbas av läromedelsbristen, men hur drabbas eleverna?

De får inte tillräckligt med stöd i sin kunskapsutveckling, och får helt olika förutsättningar när de går vidare i sin utbildning. Vi ser till exempel att skillnaden mellan högstadium och gymnasium är väldigt stor, och det samma gäller även mellan gymnasium och högskola. Elever kommer helt enkelt in med väldigt olika kunskaper, vilket är ett jättestort problem.

Det beror på många olika faktorer, men jag tror verkligen att läromedel är en viktig sådan, och det har stärkts av det Per Kornhall har berättat om situationen. Att man inte ens har ökat budgeten för läromedel sedan åttiotalet låter helt sjukt. Alla som har gått i skolan och går i skolan idag vet hur viktigt ett bra läromedel är för ens kunskapsutveckling. Jag tror kanske att man har underskattat det under den senaste tiden. För eleverna är ett bra läromedel avgörande för kunskapsutvecklingen – ett dåligt läromedel är lika avgörande.

Hur har du fått upp ögonen för frågan?

De senaste åren har man pratat mycket om ämnet ur digitaliseringssynpunkt men diskussionen har kretsat kring själva digitaliseringen snarare än kring läromedel som helhet.

Det jag hör från medlemmar är att man måste kunna anpassa läromedel efter behov och syfte. Ibland är ett digitalt läromedel bra, ibland inte. Det måste vara anpassningsbart.

Jag får även höra att man ofta får ta del av olika utdrag och utskrifter, inte hela läromedel. Det blir rörigt och osammanhängande. Detta syns i hela landet, och jag känner igen det från min egen skolgång. Det var så det såg ut, och jag upplever att det finns en generell bild av att det inte investeras i läromedel.

Varför tror du att det är så?

Jag tror att man kanske inte har fattat hur aktuell problematiken är. Jag tror också att man har gjort ett misstag i att inte prata med eleverna om vad ett bra läromedel är. Det görs sällan. Hade det gjorts tidigare tror jag att man hade kunnat uppmärksamma problematiken.

Jag tror inte heller att man har följt upp tillgången till läromedel kopplat till kunskapsutvecklingen. Kanske hade problemet uppmärksammats tidigare om man jobbade mer med elevinflytande.

Vad tror du behövs för att en förändring ska se?

Jag tror att man måste lyfta upp frågan. Den har legat ganska långt ner på agendan. Det har varit en egen, branschspecifik fråga. Det har setts mer som författarnas fråga, och ofta när en yrkeskår lyfter fram något som gynnar dem själva, tas det inte på lika stort allvar. Det är klart att man alltid vill ha det bättre. Det är den attityden jag har upplevt.

Men skulle man vända på det och börja titta på hur det drabbar eleverna, då skulle man se att det måste investeras i läromedel för elevernas kunskapsutveckling. Om vi lyfter frågan dit har vi en helt annan möjlighet att ta ett helhetsgrepp.

Det pratas mycket om likvärdighet i skolan och likvärdig tillgång till läromedel är superviktigt. De ekonomiska förutsättningarna skiljer sig enormt åt mellan olika skolor, vilket direkt drabbar läromedlen. Där måste det ske en förändring, för tummar man på läromedel tummar man på elevernas utbildning. Och det gör man idag, på flera olika fronter, däribland läromedel. Vi måste börja investera i utbildning – och läromedel är en viktig del av utbildningen.

Intervjun har tidigare publicerats i medlemstidskriften Manus, nr 3, 2020.